Ledare

Pinsamt – en nationell föreskrift måste till

Artikeln ingår i temat Fortbildning

Tidningen Sjukhusläkaren har gjort nedslag på flera ställen i landet angående bristen på struktur, uppföljning och reglering av läkares fortbildning. Fortbildning ställs till exempel mot ”patienter och ekonomi”. Hur kan fortbildning av läkare vara ett motsatsförhållande till patienter och ekonomi?

Goda exempel finns inom landet, men vi kan inte förlita oss på goda intentioner. Vad säger patienterna?

Egentligen vill vi ju ha mindre detaljstyrning och mer uppföljning på kvalitet och kontinuitet. Men just fortbildning är så sorgligt eftersatt att regering och dess myndigheter måste ta ett nationellt ansvar för att få ordning.

Socialstyrelsen menar att deras föreskrift om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete också ska innefatta personalens behov av utbildning och att det räcker med det. Men det gör det ju helt klart inte. För att de ska ta tag i frågan behöver de få ett uppdrag från regeringen.

SKL hänvisar till det nationella system för kunskapsstyrning som är under uppbyggnad. Här skulle man kanske få in en systematik, men med tanke på att vi har det kommunala självstyret så finns risk att det blir minst 21 stycken system.

Fortbildning är en investering.

Fortbildning är en investering. Fortbildning är ingen löneförmån eller något trevligt man kan ”få åka på” om man är en bra medarbetare. Det handlar om skyldighet att hålla sig updaterad, att kunna följa läkaretiken och kunskapen, medverka till utveckling och garantera patientsäkerhet. Förutsägbar och planerad fortbildning är dessutom en rekryteringsmorot och om vi gör rätt saker sparar vi pengar i minskad sjukdomsbörda.

Det man är enig om är att verksamhetscheferna är ansvariga för fortbildningen. Det är rätt så till vida att kännedom om individens och verksamhetens behov finns där. Men även om chefen är kompetent och engagerad blir det helt ogenomförbart utan tillräckligt med medel eller garanterad struktur.

Vi vill se en nationell föreskrift utfärdad av Socialstyrelsen som förordar att alla läkare ska ha en individuell fortbildningsplan med öronmärkt budget. Den individuella planen ska utformas med medicinskt kompetent chef och baseras på både individens behov och utifrån verksamhetens utveckling framåt. Det närmaste året ska vara detaljerat och kommande år mer översiktligt.

Den individuella planen ska följas upp årligen av chefen och klinikens helhetsbild skall inspekteras med jämna mellanrum via fortbildnings-SPUR och redovisas i verksamhetsberättelse. Förutsättning för fortbildning ska också tas med som parameter vid upphandlingar. Internetbildning som kollegiala samtal, olika ronder, egenstudier bör räknas till en halvdag per vecka.

Dessutom tillkommer externa kurser. Förutom en halvdags intern utbildning i veckan anger Läkarförbundet i sitt utbildningsprogram också  tio dagar extern utbildning årligen. Det måttet är att se som ett riktmärke, inte ett absolut krav för alla individer varje år, för det väcker alltid diskussioner om just antalet tio dagar och värdet av konferenser, istället för att man pratar om målet, det vill säga hur man garanterar en säker och uppdaterad vård. Samma åsikt framfördes också nyligen då Läkarförbundet samlade specialitetsföreningarna för vårens representantskap.

Vi ser alltså att fortbildning behöver regleras på nationell nivå för att stötta chefer och medarbetare till genomtänkt utveckling.

Extern fortbildning är viktig men kunskap utifrån kan komma på många olika sätt idag; web, kollegial överföring, auskultationer, artikelgenomgångar m.m. Det sker också så på många kliniker. Det finns dock mycket värde i externa kurser för de med spetskompetens, mindre specialiteter eller för annan individuell utveckling i att se andra förhållningsätt, träffa kollegor och delta i diskussioner på plats. Behovet av detta varierar förstås något över tid beroende på behovet hos individen och verksamheten och när det finns tillgång till bra utbildning. Som en chef sa, det ska inte vara rättvist, det ska vara rätt.

Vi ser alltså att fortbildning behöver regleras på nationell nivå för att stötta chefer och medarbetare till genomtänkt utveckling med att hela tiden skapa och införa ny kunskap och fasa ut gammal. Det kräver också ett initierat chefskap med medicinsk kompetens i ledande befattningar. Det handlar både om att leda för dagen och för vad man ska göra framöver på fem eller tio år.

Det handlar om patienterna, tryggheten i arbetet och utvecklingen framåt.

Sjukhusläkarna vill att:

• Läkares fortbildning ska regleras i föreskrift

• Varje läkare ska ha en individuell fortbildningsplan

• Fortbildningsbudget ska vara öronmärkt, för möjlighet för chefen till verksamhetsutveckling

• Fortbildning ska redovisas i verksamhetsberättelse, vara ett krav vid upphandling och granskas via fortbildnings-SPUR.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra / Flera krönikor

Prenumerera