Patienterna ingen pratar om
Tänk dig att det är en dröm att gå ned till mataffären och köpa chips. Att det känns onåbart och orimligt att gå hem till en kompis. Tänk dig att du undrar hur det är att gå på bio … för det kommer du aldrig få. Du vet att du är ämnad att ha sex med din blivande man, åt att föda barn och ta hand om hushållet.
Du lever i Sverige. Du ser människor runt dig, i skolan och på gatan, som lever i den riktiga världen. De har drömmar och en framtid. De har vänner. Kanske är de kära. De reser, de äter ute. Inget av det gäller dig.
Tänk dig att du söker akut vård för huvudvärk. Kanske kommer du kunna berätta om hur du mår. Om dina självmordsplaner och livet som inte är ditt. Men din familj vill kontrollera vad du säger och följer med. De kan tolka. De kan berätta hur du mår.
Tänk dig att du är nio år och könsstympad. Det gör ont att kissa. Du försöker att inte dricka för att slippa kissa, men du blir yr. Läkaren på akuten undersöker dig och ser. Läkaren frågar sin bakjour … och de frågar din mamma. Hon säger att det gjordes i hennes hemland när du var bebis. Du vet att det inte är sant, men du säger inget. Läkaren ber dig söka igen om du får besvär när du blir äldre.
Tänk dig att du söker akuten med ont i magen. Det tas ett graviditetstest för det gör man på alla fertila kvinnor. När du kommer hem ber din bror att få logga in med din ID och se vad läkaren sa. Din bror har i uppdrag att kontrollera ditt liv, dina vänner, din väska, din telefon. Du kan inte säga nej, det skulle verka misstänkt. Din bror ser på nätet att man tagit ett graviditetstest … testet är negativt men det spelar ingen roll. Kontrollen skärps, du blir slagen och spottad på ännu mer.
Tänk dig att du är 16 år och just har fött ditt första barn. Du lever i Sverige med din make som du tvingats gifta dig med. På vårdcentralen dit du sökt för halsont märker läkaren att du verkar må dåligt psykiskt. Läkaren frågar sin bakjour som har uppfattningen att man från vårdens sida inte kan göra något åt din situation. Läkaren glömmer att även du omfattas av Socialtjänstlagen.
Tänk dig att du går till en vårdcentral för att bevisa för dina föräldrar att du är oskuld. Läkaren undersöker dig, sticker in två fingrar i ditt openetrerade underliv och ger dig ett intyg. Du ger intyget till dina föräldrar och hoppas de ska lämna dig i fred. Efter en tid börjar din pappa maila dig i tid och otid. Bilder på potentiella makar. Du blir äcklad av dem men pressen ökar allt mer.
Var sjätte elev i årskurs nio lever i hedersförtryck enligt en stor kartläggning av Örebro Universitet i samarbete med Stockholm, Göteborg och Malmö stad. Av de 6 000 unga som deltog svarade 7-9 procent att de dessutom utsattes för våld i en hedersrelaterad kontext. Tidigare undersökningar har gett liknande resultat. Utsatta personer över 25 år har inte inkluderats i de kvantitativa studier som gjorts hittills men bör förstås adderas. Det är med andra ord en betydande del människor i vårt land som är drabbade i olika grad. De söker vård precis som alla andra. Ändå lär vi oss ingenting om detta på vårdutbildningarna.
Mina krönikor kommer handla om dessa individer. Flickor, kvinnor, män och pojkar. Alla med samma önskan att få vara fria människor. Jag vill förmedla kunskap och erfarenheter jag samlat genom att vara stödperson åt utsatta och genom att ha föreläst om ämnet för vårdpersonal runt om i vårt land. Alla ska kunna söka vård utan att riskera en ökad hotbild eller att bli fel behandlade. Vi behöver kunna hjälpa genom att fråga, hänvisa rätt, informera och känna till lagstiftningen.
Vi behöver även börja prata med varandra om detta samhällsproblem.
En del av oss lever med tankar att hederskultur är normalt. En del läkare är själva utövare eller underhåller hederskulturella värderingar utan att tänka på det. Det är ett inlärt synsätt många gånger, en norm som är svår att lämna. Därför behöver vi inom vården mer kunskap. Så kan vi skapa ett jämlikt Sverige där vården ges på lika villkor för hela befolkningen.
Följ mina krönikor så börjar vi där.
Tack för en bra artikel.
Mycket viktigt ämne som belyses.Vi måste värna alla människor lika rättighet ,samt även våran yttrandefrihet. Även om det är känsligt ämne i dagens Sverige så måste vi kämpa för dessa kvinnor och motarbeta parallella samhällen och växande klyftor.
Jag bugar. Varje människas lika värde kräver en plan och en beredskap för att hantera den bistra verkligheten som faktiskt finns. Alla yrken, alla situationer. Det handlar om att våga vara en livlina, vilket aldrig kan bli någon annans bord.
Vill följa dina krönikor, men hittar ingen speciell funktion för det. Finns det något motsvarande prenumeration på krönika eller nyhetsbrev?
Tack för din krönika. En skam att detta fått fortgå så länge i Sverige. Ängsliga politiker har offrat unga tjejer för att slippa hantera jobbiga sanningar. Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas påtalade detta och gav förslag på åtgärder redan 2005-2006. De massakrerades av media och sveks av sitt eget parti. Maud Olofsson krävde att Rojas skulle avpolleteras och Ullenhag som inte gjort någon nytta för förtryckta tjejer ersatte Sabuni.
Mycket bra att du tar upp hur dessa förtryckta kvinnor och barn lever, och vilkan övergrepp dom utsätts för.
Det är enormt viktigt att detta kommer fram.
All respekt åt dig och ditt jobb.
Stort tack Camilla för att du för de kvinnors som lever i ett parallellt sammhälle talan! De som omfattas av svensk lag och ändå inte! Som vän och ideell ser jag svenska myndigheters och vårdens likgiltighet!
Jag undrar om en läkare kan begära att få vara ensam med sin patient?
Bra att dessa förtryckta flickor och kvinnor uppmärksammas. Det är samma omänsklighet som Expressen rapporterar från Afganistan. Sverige måste vara jämlikt för ALLA flickor och kvinnor.
Vilken bra och tydlig bild av hur det kan vara. Så hemskt! Du gör ett otroligt bra och viktigt arbete genom att berätta och informera läkare om detta som inte ska få finnas i Sverige. Vi måste alla försöka prata, reagera och framför allt: agera då vi tror oss förstå att det handlar om förtryck. Alla människor ska kunna känna frihet i Sverige, oavsett kultur.
Tack för ditt civilkurage, kunskap och engagemang för de flickor som osynliggörs och fråntas sina männskliga rättigheter. Jag har i den verksamhet arbeyat med dessa flickor sedan 1996 och insett att de som villl hindra och tysta ned kommer från flera olika håll. Bl a var jag ytterst ansvarig för en verksamhet för flickor där de bl a fick hjälp med problem pga könsstympning. Efter några år var hoten för allvarliga för att den kv läkaren från Somalia skulle kunna fortsätta. Desom är utsatta för HRV och talar om det tar allvarliga risker. Andra måste föra deras talan. Som du nu gör. Tack. Hoppas fler börjar se, förstå och agera.