Påsklov? Glöm det!
Tillsammans med ett litet gäng studievänner har jag nu suttit tre dagar i sträck på skolans bibliotek och pluggat. Lite förvånad var jag i måndags morse när jag kom till KI-biblioteket och nästan ingen var där.
Vår lärare gjorde redan tidigt på terminen väldigt klart för oss att på läkarprogrammet (eller om han sa i universitetsvärlden) finns det inga lov, bara föreläsningsfria dagar. Jag är rätt tacksam att jag fick höra det från början. Annars hade jag nog glatt konstaterat att det fanns en helt blank vecka i schemat och fått för mig att boka upp en massa roliga saker.
Många av icke-stockholmarna i klassen har valt att åka till sina tidigare hemorter under den här ledigheten. Några har dragit på semester.
Det kändes faktiskt ganska skönt i måndags att sitta som några få ambitiösa studenter i ett nästan öde bibliotek. Men redan på tisdagen var det nästan full rörelse igen. Inte riktigt så många som vanligt där, men nära på.
Nu känns det i alla fall som att jag börjar begripa det här med enzymer och peptidbindningar och glukos och galaktos och miceller och allt vad heter. Vilken otrolig kemisk soppa vi har i våra kroppar. Min hjärna får kämpa och slita med att försöka förstå processer som mina digestionsorgan mer eller mindre felfritt hanterar dagligen.
Men min hjärna är ju å andra sidan också bara ett organ. Det påminner mig om något jag läste en gång. Att om universum var så enkelt att vi kunde begripa det skulle vi ändå vara så korkade att vi inte begrep det.
Lite så känns det ibland när vi om och om igen läser att den samlade forskareliten egentligen vet ganska lite om rätt många vitala processer i människokroppen.