Pascal, Scandal
Sjukvården diskuteras ständigt. Man väntar sig inte mycket och blir aldrig besviken, säger läkarna som nu för tiden väntar mest på pensionen.
Historiskt sett har ju läkare aldrig velat sluta vara läkare utan bara levt för glädjen över att livslångt få bota, lindra och trösta.
Men icke, säger läkarna nu trosvisst, och påstår att efter pensionen kommer dom bara att vila och njuta. Man drar till och med parallellen till den gamla tävlingshästen som på ålderns höst nöjt ligger i hagen utan att få nervöst sammanbrott för att nån idiot har tagit bort alla hinder. Då glömmer dom förstås att hästar inte ligger i nån hage längre. Dom ligger i lasagne.
Anledningen till läkarnas förändrade attityd är flera. En är paradoxalt nog att läkarnas makt fortfarande är fast och orubbad. Eller rättare sagt, receptets ohotade ställning som den största botgöraren lyfts dagligen i debattartiklar inte bara i obskyra tidskrifter utan även i riktig dagspress. Men den gula lappen ska numera absolut inte användas för tråkiga tabletter och sjukdomar, och framförallt inte för antibiotika, hu, fy, och skäms på den gammalmodige som vågar skriva något sånt.
Nej, på receptet skall istället förskrivas dosering av fysisk aktivitet, terapier mot rökning och nu till och med kultur och detta ska inspirera medborgaren till hälsa, evig ungdom och ett långt och lyckligt liv!
Läkarkåren som tyvärr har den tråkiga egenheten att vara bevandrade i såväl naturvetenskap som medicin är förstås motsträviga och påpekar dystert att åldrandet börjar i samband med befruktningen och att evig ungdom bara innebär att man har alla besvikelser kvar. Sen ställer de sig surt frågan om de ens mot depression får skriva ut något annan än en skrattsalva.
Samma tanke ligger bakom införande av Pascal, nu förresten omdöpt till Scandal, ja, alltså inte att fler läkare ska gå i pension vilket mer har setts som en bieffekt, utan att systemet ska vara så omöjligt att använda så att man helst inte skriver ut några läkemedel alls.
Men då det finns många bakåtsträvare som anser att patienter av och till behöver just läkemedel och gärna i rätt dos, så har systemet inte mottagits stillatigande. Den upprörda kritiken från landets alla hörn har till och med nått det ansvariga departementet där man bekymrat noterat klagomålen och de upprörda känslorna på olika håll i landet.
I ett försök att hitta möjliga lösningar på problemet skickade de därför välmenande ut en enkät till alla berörda och ansvariga med formuleringen: ”Säg din ärliga åsikt om en bra lösning på bristerna i Pascal i sjukvården”.
Tyvärr blev resultatet av enkäten obegripligt. Den inhyrda konsultfirman brydde länge och väl sina små grå i försök att komma underfund med vad som var problemet.
En noggrann efteranalys av de inkomna svaren visade att det berodde på flera faktorer som var och en för sig var nog så betydande för att komplicera faktainhämtningen.
Det visade sig nämligen att alla respondenter hade betydande kunskapsluckor.
Ansvariga politiker visste inte vad ”ärlig” betydde.
Sjukhusledningarna förstod inte ordet ”åsikt”.
Administratörerna kände inte till formuleringen ”bra lösning”.
Läkarna hade svårt att förstå ordet ”brist”.
Och de IT-ansvariga hade aldrig hört talas om ”sjukvården”
Dr Snake
