Parkinsons lag och vårdbyråkrati
Diskussionen belyste med tydlighet att den brokiga skaran och det höga antalet byråkratiska organ bara inom landstinget troligen snarast minskar den faktiska möjligheten för länets invånare och skattebetalare att ha ett faktiskt inflytande.
Marinhistorikern Cyril Northcote Parkinson publicerade sin smått satiriska bok ’Parkinson law’ 1957. I boken sammanfattas år av erfarenhet av den brittiska byråkratin. Boken inleds med:
WORK EXPANDS SO AS TO FILL THE TIME AVAILABLE FOR ITS COMPOSITION.
Han hade studerat hur Colonial Office fick fler och fler tjänstemän i takt med att imperiet hade färre och färre kolonier. Det högsta antalet nåddes när Colonial Office gick in i Foreign Office eftersom det knappt fanns några kolonier kvar att administrera. Ett annat guldkorn i Parkinsons teser är att han på 30-talet förutspådde att den brittiska flottan skulle ha fler amiraler än fartyg.
Parkinsons lag har bäring i alla organisationer och kanske i synnerhet i politikerstyrda sådana. En byråkrat genererar med lätthet arbetsuppgifter åt två nya byråkrater. Tyvärr fortplantar sig byråkratin med peristaltisk systematik ner i verksamheten och tidsstudier har visat att läkares arbetstid bara till en tredjedel utgörs av direkt patientarbete.
Jag föreslår att man i paritet med kurs-, anställnings- och inköpsstopp inför ett administratinsstopp och att landstingen tvingas särredovisa vissa administrativa kostnader i ’öppna jämförelser’. Synd bara att mina förslag sannolikt bara skulle leda till att man beslutar att skaffa fler administratörer för att administrera detta.
Bengt!
Problemet med sjukvården är att UPPDRAG SAKNAS!
Detta innebär att alla gör precis som man själv vill för att enligt Parkinson fylla upp arbetstiden med något som man tycker är roligt.Träffa patienter och personal. Operera litet mera men det får gärna finnas litet kaffepauser. Allt för att fylla tiden med mening.
Men en effektiv organisation med ett definierat uppdrag har man inte lyckats upprätta inom sjukvården, just därför att alla ”vet” vad man ska göra, Ingen har tagit tag i problemet
Patienterna dräller alltid in som ”störande element i verksamheten” som min chef plägade uttrycka saken. Tänk så roligt vi skulle ha om vi sluppe dessa ”störande element” Men vad skulle vi göra om dessa inte funnes? Problemet med dessa ”störande element” är att det inte går att planera verksamheten, de droppar in helt slumpmässigt med slumpmässiga sjukdomar vilket gör att vi hela tiden måste anpassa verksamheten till patientens behov. Det är vi ganska bra på. Men sedan kommer nästa problem, också detta ett UPPDRAG SAKNAS, vad gör vi av patienten?
Inlagd? Det finns för få sängar.
Hemskickad? Vart tar en gammal multisjuk vägen sen?
Tredje vägen? Enklast, bårhuset nästa.
Likväl UPPDRAG SAKNAS inom sjukvården