Önskelista för 2015
En ny minister är utsedd inom området som kanske för de flesta inte känns helt insatt i vårdens verklighet och behov. Kommer staten nu att ta tre steg bakåt och börja om från början, vad det nu är?
Vad händer med de utredningar som nyligen presenterats som är tänkta att påskynda utvecklingen av säkrare och bättre kommunikations- och informationssystem i vård och omsorg?
Det är många sjukhus som just nu utsätts för ombyggnationer och andra tillägg. Inte minst mitt eget är ju inte okänt på det området. SLL har också tagit ställning till att man måste bygga ut övriga sjukhus i länet om man ska kunna rymmas i den byggnad som nu tar form i Solna.
Även till exempel Linköping har stora byggplaner som pågår/planeras som bäst. Min farbror jobbade hela sitt yrkesverksamma liv för Skanska, och han stötte på en gamma kollega som han jobbat med vid sjukhusbygget på 60-talet. Det intressanta är att denna kollega gått i pension och aldrig har jobbat med något annat än sjukhuset i Linköping…tala om kontinuitet i vården, fast kanske inte den vi alla tänker på i första hand!
Läkarförbundet håller på och genomlyser det gamla PAL-begreppet, både ur juridisk synpunkt, men också hur det fungerade och hur man hade förväntningar på att det skulle fungera. Detta tycker jag är jätteintressant och jag hoppas verkligen att man i det arbetet tittar även på de organisatoriska hinder som idag finns i vården för att kunna leva upp till kontinuitet för patienterna.
Dock finns ju slamkryparen som man måste ruska av och adressera – vad betyder kontinuitet?
Det är roligt att vara chef i vården när man hanterar frågor som patientflöden, kvalitetsuppföljning och coachar sina medarbetare till att jobba vidare i den riktning de vet gagnar patienterna.
Jag håller inte med om bilden av den totalt bakbundne chefen som gisslan i organisationen. Min erfarenhet är att man kan få genomslag för det man brinner för, men det krävs uthållighet och ibland mer än det.
I vår stora organisation är det dessutom ett Herkulesuppdrag att försöka räkna ut hur ett bra förankringsarbete ska gå till, alltid finns det något stuprör som man inte förutser behöver vara involverat eller där informationen kräver andra vägar in.
Detta måste vi bli bättre på i vården. Det är dags att överge stuprörstänkandet – nu!
Förankring betyder inte alltid att alla ska vara överens, men alla ska ha kommit till tals och alla ska känna förtroende för att beslut som fattas följs upp i realiteten, inte bara som en pappersprodukt i form av en konsekvensanalys som sedan arkiveras.
Jag har en liten önskelista inför året som kommer:
• Jag vill ha en tydligare viljeyttring från politiken om renodling av vårdpersonalens arbetsinsatser och vad som premieras. Är patientarbete och klinisk glädje och kompetens viktigt, eller är det administrativa kurser och ansvarsområden?
• Jag vill att vården ska kunna anställa statistikmedarbetare och annat administrativt stöd direkt i vårdkedjan, så att jag slipper att sitta och uppfinna excelfiler själv eller få delad hjälp av personal som inte ser sammanhanget.
• Jag vill att vi läkare känner större stolthet över att vi hjälper och botar/lindrar/tröstar så många patienter på ett så bra sätt.
• Jag vill att vårdens myndigheter arbetar snabbare och mer verksamhetstillvänt, så att vi kan få nytta av deras specialistkunskaper i vår verklighet, inte i en teoretisk modell.
• Jag vill att Sveriges invånare ska få klart för sig att deras skattepengar är noggrant förvaltade och ger dem vård på lika villkor oavsett var i landet de befinner sig.
Det önskar jag mig och hoppas få respons på snarast!
