Om den ovårdade patienten…
Hur vet man att någon är sjukhusdirektör? Jo, han eller hon säger saker som patientsäkerheten är inte hotad, personalen är vår största tillgång och sommaren gick jättebra.
Sjukvården är onekligen en stridbar föränderlig värld fylld av starka åsikter och kraftfulla viljor. Många chefer utövar ledarskap by lying och patienter hämnas by dying.
Den hämnden funkar förstås bättre för dom som inte gör det, än dom som gör det.
Läkarna i sjukvården är också kända för sina starka viljor och kraftfulla åsikter och också för sin autonomi. Det sägs till och med att de läkare som är mest nöjda med sina kollegor är de som inte har några. Glädjande är att det på många platser gäller en allt större del av kåren.
Men läkarna kan också vara mycket hjälpsamma. När en lokal sjukvårdspolitiker klagade på den bristande sjukvårdsproduktionen i hemlandstinget så erbjöd sig läkarkåren välvilligt att knäcka benen på henne för att komma upp i volym.
Men trots att vården är fylld av starka åsikter och kraftfulla viljor så drivs den egentligen bara av en ledstjärna och det är vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket är tryggt och bra.
Om man skulle operera en patient med en ny spännande metod och den patienten sedan dör har man skapat evidens.
Om man gör det på tio patienter i följd och alla dör så är det vetenskap.
Ja, det gäller förstås bara om man har godkänt etikprövningstillstånd för annars är det nog dråp, utom på Karolinska där det är vård.
Att slå ihop alla sjukhus till ett jättesjukhus oavsett avstånd har däremot sämre evidens, men görs ändå. Detta är direktörernas eget race och leds av mottot: ”Störst sjukhus när man dör vinner”.
Men även om evidens saknas så har ett enda jättesjukhus, även om det i praktiken är fördelat över flera mil, ändå oomtvistade fördelar. Alla jämförelser blir nämligen överflödiga. Finns det bara ett sjukhus är det alltid det bästa. Därmed så blir det lite lugn och ro och personal och patienter kan inte klaga så mycket.
Den uppmärksammade uppmaningen i somras till personalen på akutmottagningen i Lund att de skulle ringa ambulans om det kom in några patienter har ändå gjort att avstånd mellan akutmottagningar har ifrågasatts. Med tanke på att sträckan mellan Lund och Malmö är jordens omkrets minus tre mil är det förstås väldigt långt för just dom skånska ambulanserna.
I norra delarna av landet lever man däremot med helt andra förhållanden och har inte mycket förståelse för den intensiva avståndsdiskussionen i söder. Man påpekar att Göteborg, Stockholm och Malmö bara ligger ”där nere i en klump”.
Nä, i norr har man digital vård och telemedicin och det sammanslagna så kallade Kustsjukhuset som fungerar så fint med sina tre ingångar: Kalix, Piteå och Lycksele.
Men hur stora sjukhus man än gör på pappret så är ändå den riktiga sjukvården, alltså sjukvårdens innehåll, i högsta grad småskalig. Det handlar till syvende och sist om det förtroendefulla mötet mellan läkare och patient där all vård tar sin början och skapas.
Som patient lever drömmen om att man ska träffa en läkare som är empatisk, en som tar sig tid och en som är absolut uppdaterad i de senaste medicinska rönen.
Och så hoppas man innerligt att de tre ska hålla sams.