Krönika

OK, systrar och bröder, slåss så det blöder

Det finns ett land långt borta som inte alls är som vårt eget fina och anrika land.

I detta land är sjukvården förfärligt omorganiserad, sammanslagen och nedslagen. I detta avlägsna land har också intoleransen mellan människor brett ut sig trots att det i Bibeln står att man ska älska både sina fiender och sina grannar. Antagligen står det så för att det oftast är samma personer.

Men Bibeln väger lätt i detta lands sjukvård och istället bevakar alla intensivt och svartsjukt sina egna revir som om livet står på spel. Vilket det ju gör också, fast oftare för patienterna.

Självinsikten är däremot dålig och om man skulle påpeka för invånarna att dom är avundsjuka på varann, så svarar dom att så verkligen inte är fallet. Nej då, det rör sig bara om vanligt hat.

I detta land pratar ingen längre med någon, varken inom eller utanför sin yrkesgrupp. Man kommunicerar enbart via datorerna eller via gula lappar.  Det är detta lands tolkning av sekretessen i sjukvården. Läkarna ses som vitrockar trots att dessa enbart bärs av alla andra. Sjukhusprästerna kallas för svartrockar trots att dom mest går runt i jeans och skägg och tröja och pratar etik. Sjukhusdirektörerna ses som röda skynken.

Sjukhusdirektörerna har också, förutom röda skynken, röda siffror att tänka på i detta land som alltså inte är som något annat. Dessa röda siffror har ingen av de vanliga dödliga invånarna någon som helst förståelse för i denna sorgliga organisation. Direktörerna brukar därför känna en viss olust när de, vilket som tur är bara inträffar vid enstaka tillfällen, tvingas röra sig runt på sjukhusområdet. Då brukar de säga lite dystert till sig själva – jag avskyr att gå runt bland människor som vet att jag hatar dom.

Ofta skickas brev från ledningen eller från någon annanstans som ingen riktigt vet varifrån om direktiv och regler som mottas med garanterad misstro på alla nivåer. Detta försvarar man då med att folk minsann inte förstår elräkningar heller – och det är ju inget skäl för att inte skicka ut dom.

Om annan kritik någon gång når någon typ av ledningsnivå i landet svaras det bara att sjukvården minsann inte är sämre än genomsnittligt och det måste man förstås ge dom rätt i. Det normala är ju just medelvärdet av det onormala.

Nej, i det här ledsamma lilla landet finns inga bröder längre och inga syrror heller för Syster Gunnel har blivit akademisk. En doktor kallas inte heller doktor för doktor är en titel som är fin som snus och som inte får bäras av vanliga bonnläppar.
På avdelningarna förväntas alla bidra med både kaffe och bullar annars blir det just andra bullar och i kafferummen hänger lappen ”Plocka undan efter dig – din mamma jobbar inte här!”

Och då plitar intoleranta, och ofta lågt begåvade individer som alltså inget begripit, ofta dit underst på skylten – Nähä, men det gör min syrra…

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra /

Prenumerera