NPM i en students ögon
Jag vet inte hur sjukvården fungerade före New Public Management. Före icd-kodningen av diagnoser. Men nu sitter jag själv och bläddrar bland de miljarder (känns det som) diagnoser som finns på icd.nu. Det är huvuddiagnoskod, bidiagnoskoder och åtgärdskoder. Jag har ju ingen aning om vilken kod som ger betalt mer eller mindre. Jag försöker bara komma så nära sanningen som möjligt. Är det en lunginflammation utan närmare specificering eller en lunginflammation på grund av en allmän eller specifik bakterie, eller kanske ett virus. Jag vet inte om sekreterarna förbättrar mina koder i efterhand. Jag ska nog kolla det. Det vore intressant att se.
Det är verkligen mycket av tiden på avdelning som går till att sitta framför datorn. Det ska skrivas daganteckningar, skickas recept, beställas prover, skickas remisser, tolkas provsvar, dikteras inskrivningar och utskrivningar. Och kanske en hel del annat som jag inte blir betrodd med. Jag förstår att läkarna inte har så mycket tid att vara med patienterna. Sjuksköterskorna och undersköterskorna verkar däremot ha mycket kontakt med patienterna och de vidareförmedlar vad de sett och hört. Läkaren går då även själv till patienten och undersöker eller pratar med denne när det behövs. Så jag är inte så orolig för patienternas del. Men som läkare skulle jag nog vilja ha möjlighet att lära känna patienter lite bättre än vad som är möjligt vid de korta ronderna.
Jag vet att det på vissa håll provas att ha läkarstudenter anställda på avdelningar för att utföra det praktiska hantverket med daganteckningar, remisser, in- och utskrivningar. Är inte det ett bra sätt att både träna upp vår kompetens och frånta läkarna en del av administrationsbördan? Det skulle inte vara svårt för sjukhusen att rekrytera bland oss. Och inte dyrt heller.
Jag har inte sett någon patient som mig veterligen drabbats negativt till föjd av NPM. Det är fortfarande människorna som arbetar på avdelningarna som styr, inte en maskin. Men efter att ha sett sjukvården inifrån ser jag många områden som klart kan förbättras. Till exempel är det synd att patienter kan tvingas flytta runt mellan avdelningar och ibland till och med mellan sjukhus på grund av platsbrist. Det bäddar för missförstånd och misstag.
Jag tror också att det lönar sig att en gång för alla färdigutreda patienter så långt det är möjligt och rimligt på en och samma plats. Både på vårdcentraler och på vårdavdelningar. Men för det krävs både tid, resurser och att sådana insatser belönas. Om framgångsmåttet är antalet snabbt avklarade patientbesök blir det svårt. Jag är rätt säker på att både kostnaderna och det mänskliga lidandet inom sjukvården skulle minska om personalen fick lite mer tid för varje patient. Och om vi alla skattebetalare en gång för alla kan enas om det är bättre med lite för många vårdplatser på lugna dagar än för få vid kriser.
