Nattjourer något för mig?
Nu läser vi för första gången sedan vi började på läkarprogrammet helt olika kurser och lär oss olika saker. Det kallas för studentvalda kurser, SVK, och kommer att vara ett återkommande moment under resten av utbildningen. Jag har valt en kurs som hålls av anestesiologer och som handlar om fysiologi i praktiken. Jag tycker att anestesiologi är väldigt spännande och efter bara ett par dagar i den här miljön kan jag lätt tänka mig att stanna här. Men som många av de roligaste läkarspecialiteterna har även den här nackdelen att den är ganska jourtung. Jag var därför nyfiken på hur det skulle inverka på mig att jobba på dygnets sovtimmar. Alla ska gå ett sådant pass på den här kursen. Jag mötte upp min handledare kl 15 och vi gick upp till kirurgavdelningen. Det första som hände på kvällen var en akut bukoperation. Det var häftigt att se hur snabbt patienten somnade när hen sövdes. Från klarvaken till försjunken i djup sömn på bara några sekunder. Jag tycker att narkosläkare och narkossköterskor påminner lite om dirigenter där de styr över sederingen, smärtlindringen, muskelavslappningen, vätskebalansen, ventilationen och cirkulationen med gaser, läkemedel och olika vätskor under operationen. Jag blir nervös när det piper i någon monitor, men de vrider lugnt på någon ratt eller tillför lite läkemedel och så rättar allt till sig.
Nästa stora händelse, åtminstone i mina ögon, var ett kejsarsnitt. Det var mäktigt att se den lilla bebisen komma ut och dra sitt första andetag, sprattla med sina små armar och ben, kura ihop sig och skrika. Jag fick behärska mig för att hålla tillbaka tårarna. Jag fick också följa med och se min handledare sätta en epiduralkateter på en kvinna som hade jätteont av sina värkar.
Framåt 2-tiden gick min handledare för att vila och jag lade mig i ett vilorum för studenter. Men det svårt att slappna av. Jag hade kanske sovit i en halvtimme när jag trodde att larmet gick och vaknade. Men det var bara en sökning. Jag gick i alla fall upp och satte mig i fikarummet i stället. Natten fortsatte i lugnt tempo och vid sex-tiden valde jag att gå hem. Det var en märklig känsla att ta morgonbussen hem efter en i princip sömnlös natt. Jag stupade i säng när jag kom hem. Och jag vaknade först på eftermiddagen. Den efterföljande natten kunde jag inte sova och dagen efter blev jobbig. Jag ska komma ihåg att inte sova så länge på dagen nästa gång jag jobbat natt. Det var helt klart en jobbig upplevelse, men jag är inte avskräckt.
