Krönika

”Nätläkarna har förstått att vården är nationell”

Digitala vårdgivare behandlar någonstans mellan 45.000 och 50.000 personer i månaden idag. De allra flesta fallen, men långt ifrån alla, handlar om relativt lätta medicinska besvär, såsom infektioner, hud­utslag och besvär av intimare natur. Av de undersökningar som har gjorts så upp­skattas den här typen av vård av patienterna.

IVO har efter en genomgång av en av de största aktörerna inte haft något att anmärka på vare sig nätvårdarens kvalitet eller på patientsäkerheten.

Samtidigt kommer allt fler rapporter och tecken på att den traditionella primärvården inte klarar av sitt uppdrag. Till och med regeringen har uppfattat signalerna och satt en utredare på saken. Då utredningens slutrapport inte kommer förrän i mars 2020 så får man anta att problemen är både många och svåra.

Men, skulle man inte kunna ställa sig frågan om det inte finns en koppling mellan utvecklingen av den digitala primärvården och problemen inom den traditionella vården? Och då menar jag inte de vid det här laget rätt uttjatade vulgärangreppen som med jämna mellan­rum laddas upp på någon glänta i trollskogen, typ: ”Nätläkarna utarmar den svenska sjukvården…!”.

Nej, jag menar att det kanske till och med är så att det i Sverige har uppstått en unik möjlighet att inom vården faktiskt få till något som för ovanlighetens skull i slutändan kan komma patienterna till godo.

Oavsett vad man tycker om de så kallade nätläkarna och deras verksamhet så är det ett faktum att de vårdar 1 000-tals människor varje månad.

Oavsett vad man tycker om de så kallade nätläkarna och deras verksamhet så är det ett faktum att de vårdar 1 000-tals människor varje månad. Som ett resultat har en tillsvidare okänd andel av dessa patienter inte sökt sig till den traditionella vården för deras självupplevda vårdbehov (de enda behov av relevans i det aktuella läget!).

Tid och resurser har alltså frigjorts som den traditionella primärvården kan använda för att ge vård till patienter som kräver fysisk kontakt.

Vore det inte bra om man kunde ordna det så att det här faktiskt sker på ett rationellt och för hela vården bra sätt? Många svarar säkert nej på den frågan då de tycker att nätläkarna ska bort oavsett vad. Men de som orkar och faktiskt har förmåga att tänka till här är kanske intresserade av hur en sådan modell skulle kunna se ut.

Inrätta en nationell organisation som ersätter all digital primärvård i landet, oavsett vem som levererar den och var patienten bor.

Så här kommer den: Inrätta en nationell organisation som ersätter all digital primärvård i landet, oavsett vem som levererar den och var patienten bor.

Pengarna för den här typen av vård bör komma från staten, inte från landstingen. I princip skulle det räcka så, men i praktiken behövs det givetvis mycket mer. Det skulle krävas ett nationellt informationssystem för all typ av vård, annars fortsätter fragmenteringen.

Det skulle kräva utarbetandet av principer för vilken typ av vård som ska ingå, annars fortsätter spekulationerna. Och det skulle kräva ändamålsenliga ersättningssystem för all typ av primärvård, annars lär hysterin fortsätta.

Men det riktigt geniala med en sådan här modell är att den skulle kunna verka som ett föredöme för hur all vård borde organiseras, ledas och styras.

Som jag eventuellt kan ha nämnt någon gång så är det min fasta övertygelse att om man verkligen vill förbättra svensk vård, så är det helt avgörande att den blir nationell. De digitala vårdgivarna är just nationella och det är ingen tillfällighet. De har förstått att Sverige är ett land med en befolkning och ser ingen anledning att splittra upp sina verksamheter efter ortopediska principer.

Hur stor är då sannolikheten att Sverige går från en dialektbaserad vård­organisation mot en sammanhållen nationell vård där resurser utnyttjas optimalt och vård verkligen ges efter medicinska behov på lika villkor?

Mindre mirakel har nog hänt, men jag är rätt säker på att vi kommer att gå mot en sådan modell, oavsett vad proffstyckarna säger och bakåtsträvarna hävdar.

Och om vägen dit går på en någorlunda plogad vägbana så är chansen att vi faktiskt kommer fram helskinnade mycket större än om vi som nu bara sladdar vidare mot ett kroniskt stabs­läge.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera