Krönika

Motsägelsefulla betraktelser om sommaren

"Arbete i sjukvård är och har alltid varit djupt meningsfullt. Det är samtidens organisation och ledning som inte är meningsfull. Om man driver destruktiv byråkrati och juridifiering så påverkas kärnverksamheten och dess medarbetare. Då räcker inte alla skattepengar i världen för att lappa och laga", skriver Stella Cizinsky i en krönika.

När jag skriver detta är det några få dagar kvar till valet. Åter en sommar läggs till listan över ”värre än någonsin”. Det verkar dessutom vara sant. I år har vi sett fler extrema och allmänt dysfunktionella lösningar.

Patienter skickas mellan regioner, höga extraersättningar har krävts för att få folk att jobba – och trots det har vi haft fler stängda vårdplatser och ett sorgligt antal svårt sjuka äldre som ligger i dygn på akutmottagningarna.

Vi som jobbar inom den sjukvård som måste fungera 24/7/365 ser rubriker där sjukvårdens medarbetare från alla professioner, alla åldrar och alla möjliga verksamheter uttalar sig om stressen – inte minst den etiska – och hur man tvingas till övertid och dålig bemanning. Alla tycks vara helt överens om att nu får det räcka. Fackliga företrädare och ledningar uttrycker rädsla för att fler skall sluta inom den offentliga sjukvården. Nationella och regionala politiker har med darr på rösten berättat om hur usel sjukvården har blivit – och att orsaken givetvis står att finna i att andra partier har fått göra en massa dumheter. Det enda vi behöver göra är att rösta på rätt parti, så skall nog allt fixa sig bums och till glädje och båtnad för alla. Diskvalificeringen av tidigare styrning kommer också med en detaljerad beskrivning av vad den framtida makten skall göra och hur många nya miljarder som skall skjutas till.

Ofta är det diffusa förslag i samma härad som tidigare. Mycket handlar om mätning, kontroll, utredningar, rapporter eller andra förslag som saknar väsentlig förbindelse med jorden eller en beskrivning på vilket sätt som dessa åtgärder leder till fler personer i den direkta vården.

Det är ett överhettat debattklimat med överord, polarisering och intellektuell torftighet. I en samtid som hävdar allas rätt till ”Den Egna Sanningen”, så är det påfallande lite nyansering i diskussionen och mångfaldsbegreppet tycks inte räcka till för även tanken och ordet. Så jag tar väl risken att hamna i det mediala drevets enfald när jag påstår att sommaren är min bästa tid.

Det låter förstås galet – självdestruktivt, naivt eller bara provokativt. Stella Cizinsky

Det låter förstås galet – självdestruktivt, naivt eller bara provokativt. Bevisligen borde det vara omöjligt att jobba sommartid. Under alla sommarveckorna är minst en tredjedel på semester – vissa veckor ännu fler. En hel del föräldraledighet tas ut. En ny covid-våg har medfört fler sjukskrivna än förra sommaren.

Sen har vi alla som kan ta ledigt när de vill, eftersom deras arbetsuppgifter kan vänta tills de är åter.

De senare har gått på välbehövlig semester, oftast under den tid när bemanningen i kärnverksamheten är som sämst. Man kan bara beklaga dem. Genom att de tar ledigt, så får de inte se den metamorfos som sjukvården genomgår under sommaren. Man jobbar med sjuka människor, man löser problemen så gott det går, oftast i en anda av samarbete och flexibilitet. Man ringer varandra istället för att skicka remisser. Konsulter hanteras snabbt. Röntgenkolleger föreslår alternativa metoder för utredning, i avsikt att skynda på diagnosen istället för att pressa in förloppet i standardisering. De utlokaliserade patienterna försöker vi handlägga tillsammans, så att kolleger som tvingas springa runt på flera avdelningar kan få lösa sin uppgift smidigt och snabbt. Sjuksköterskor och läkare hjälps åt, det händer också att vi gör varandras uppgifter utan så mycket formalia.

Ibland bråkar vi. Men det är bråk som handlar om patienter och patientnytta. Nästan aldrig om de egna fördelarna och reviren. Och vi blir sams, och dagen efter är vi vänner på ronden, i fikarummet och i matsalen. Och snabbt infinner sig en annan kollegialitet, den som bygger på att man vill göra ett bra jobb.

Snabbt infinner sig en annan kollegialitet, den som bygger på att man vill göra ett bra jobb. Stella Cizinsky

Även på ett större sjukhus så ökar mänskligheten och relationer skapas i stunden. Man ser när någon är trött, stannar upp och säger några ord, ser varandra i ansiktet, lägger en hand på den andres arm. När ett tragiskt utfall inte har kunnat undvikas, så har vi tårar i ögonen tillsammans, säger inte så mycket men förstår ordlöst vad arbetet handlar om. Det räcker som tröst. När man befinner sig i samma situation så behöver man inte mer för att förstå att den andre har sett samma sak och att vi delar samma känsla och samma utsatthet som människor.

Sommartid har vi många yngre kolleger med oss. Underläkarna på avdelningen är inte sällan läkarstudenter. De kommer med förväntan och rädsla. De försöker göra allt på det sätt som de har lärt sig, och märker att det inte alltid går. Vi äldre tar hand om dem. Trots att vi inte är så många, så har vi inte så många andra uppgifter och kan koncentrera oss på att få utredning och behandling genomförd på ett rationellt och rimligt sätt. Vi är nära varandra. Specialisterna stannar kvar, berättar om andra liknande fall, undervisar bedside, förklarar varför vi inte alltid gör som algoritmen bestämt åt oss. Underläkarnas utveckling är snabb och glädjande. På slutet av placeringen kommer de till mitt rum, tackar och ger mig en kram. En del bakar kakor och tårtor till alla på avdelningen.

Plötsligt är sommaren slut. (…) Min arbetstid utökas med 4-5 timmars daglig administration. Stella Cizinsky

Plötsligt är sommaren slut. Skolorna börjar, morgonen är kall och klar. Mailboxen fylls i en rasande fart. Min arbetstid utökas med 4-5 timmars daglig administration. Det är panik på många ställen. Nya ekonomiska rutiner kräver en blankett (i papper, man måste skriva ut den från intranätet) för varje faktura inom FoU och där måste man skriva ansvarsenhet, momsuttag och annat som plötsligt blir absolut nödvändigt för att kunna använda de egna forskningsmedlen på det sätt de är avsedda att användas. Ett avtal som handlar om GDPR har försvunnit i den digitala hoardingen – man tror att det är diariefört men vet inte var. Ett annat avtal har blivit liggande för lång tid inom högre ledning, och vi får påpekande från företaget att de inte kommer att leverera nödvändig utrustning eftersom byråkratin inte är på plats. Utbildningsansvariga bjuder in till möten – innan mötet är det bra om vi läser igenom en mängd papper om förändringarna i regelverket. Varje mail besvaras av alla som fått det (och det är många) med att artigt hoppas att alla haft en fin semester – för att sedan bekräfta att man sett mailet men att det är någon annan som skall ta hand om det. Mailen skickas vidare, det gäller att inte bli kvar med själva arbetsuppgiften. Den nya termen agilitet verkar bland annat innebära att man skall vara synlig på mailen, men kanske inte göra så mycket konkret.

En särskild uppgift handlar om att cheferna skall redovisa hur sommaren har varit. Det är en enkät med ett antal standardfrågor. Den skall sedan sammanställas och presenteras som grafer och tabeller. Därefter skall man träffas och diskutera hur man skall undvika samma situation nästa sommar. Det är en fin tradition som upprepas varje sensommar och som sedan pågår som återkommande punkt vid möten tills det är dags att börja planera problemen med bemanning inför jul och nyår.

Om man driver destruktiv byråkrati och juridifiering så påverkas kärnverksamheten och dess medarbetare. Stella Cizinsky

Arbete i sjukvård är och har alltid varit djupt meningsfullt. Det är samtidens organisation och ledning som inte är meningsfull. Om man driver destruktiv byråkrati och juridifiering så påverkas kärnverksamheten och dess medarbetare. Då räcker inte alla skattepengar i världen för att lappa och laga.

Etisk stress kostar – emotionellt, intellektuellt och ekonomiskt. Denna stress och demotivering är störst för läkargruppen som tvingas fatta svåra beslut – ofta orsakade av en dålig verksamhet. Vi som väljer att jobba kvar som chefer har olika incitament, men de flesta av oss vill gärna minska de skadliga effekterna av byråkratin. Ibland lyckas vi, åtminstone delvis och under en kortare tid. Ibland är det bara sommar.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2022-05

Beläggningsgrader – överfullt på många kliniker år efter år / Informationsdriven vård i Halland / Offentlig vård möter privat aktör / Krönika: Hårdare klimat får tystnaden att växa / Pensionen – vad innebär förändringar i avtalet? / Hallå Där – Professor Ann Hellström

Prenumerera