Krönikor
”Missförhållanden kan fortsätta år efter år oavsett hur regionens majoritet ser ut”
"Vi behöver en långsiktig nationell sjukvårdsöverenskommelse över de politiska blockgränserna. Att vi har en fungerande sjukvård är en nationell angelägenhet såväl ur ett medborgarperspektiv som ett beredskapsperspektiv, och det borde inte få bestämmas på regional nivå", skriver Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson i sin ledare.
I detta nummer presenteras en smärtsam genomgång av dödsfall orsakade av vårdplatsbrist, personalbrist och resursbrist. Beskrivningarna våra journalister presenterar från fallen gör det omöjligt att blunda för att det rör sig om människor som fått sina liv förkortade – någons mamma, bror eller nära vän.
Onödiga dödsfall som i en adekvat dimensionerad vård hade kunnat undvikas. Säkerligen finns ett stort mörkertal där lex Maria anmälningar inte gjorts, och utöver dödsfallen finns mängder med patienter som utsatts för ett ökat lidande på grund av vårdplatsbristen. Vi har länge uppmärksammat vårdplatsbristen – och på senare år har även regeringen, IVO och Socialstyrelsen gjort detsamma. Tyvärr har varken SKR eller de 21 regionerna tagit frågan på tillräckligt stort allvar. Det finns till och med exempel på regioner som fått krav på åtgärder för att säkerställa fler vårdplatser från IVO, och till slut vitesförelägganden, där man istället för att ta itu med problemet valt att lägga resurser på att överklaga.
Och när regionerna arbetar med att minska antalet utlokaliserade patienter eller visa på effektivare flöden med kortare tid på akuten flödar kreativiteten. Statistiken manipuleras så att siffrorna förbättras. Exempelvis genom att hävda att en patient är inskriven på rätt avdelning när den fortfarande fysiskt är kvar på akutmottagningen eller vidgar vilka avdelningar som på pappret är rätt för patienten, så det inte räknas som en utlokalisering, trots att personalen saknar kompetens och erfarenhet av att behandla tillståndet patienten drabbats av. Det allra senaste är att begrepp som dynamiska disponibla vårdplatser införs.
Onödiga dödsfall som i en adekvat dimensionerad vård hade kunnat undvikas. Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna
Vissa regioner har enorma svårigheter att få till lösningar, då skatteunderlaget varierar liksom möjligheten till samordning med andra regioner på grund av avstånd. Det nationella helhetsgreppet saknas och myndigheterna som ska kontrollera och säkerställa att regionerna ger en god jämlik vård över landet visar sig sakna verktyg som leder till förbättringar. Sjukhusläkarens granskning, där våra journalister systematiskt har gått igenom lex Maria-anmälningarna från 2023, visar istället att problemet ökar. Av 237 dödsfall var 100 kopplade till resursbrist såsom vårdplatsbrist. Det enkla försvaret för regionerna blir att det är lika illa överallt.
Egentligen borde det inte vara så svårt att få till långsiktiga förbättringar. Samtliga partier är överens om att vi ska ha en offentligt finansierad sjukvård i världsklass. Trots samsyn används sjukvården ofta till politisk pajkastning i valtider, och missförhållanden kan fortsätta år efter år oavsett hur regionens majoritet för stunden ser ut. Vi kan jämföra med andra områden av nationellt intresse såsom försvaret och våra pensioner där det finns blocköverskridande långsiktiga överenskommelser.
En annan intressant jämförelse är trafiken.1997 infördes en nollvision gällande trafikskador, med målet att framtida vägtransportsystem inte ska hota människors liv och hälsa. Detta har inneburit en radikal förändring av synsätt, ansvar och säkerhetsfilosofi. Det har fastslagits att systemutformarna alltid har det yttersta ansvaret för vägtransportsystemets utformning, skötsel och användning. Man inser det omöjliga i att ha en nollvision för trafikolyckor – men man lyfter behovet av att människor inte får skadas allvarligt eller dö av trafiken. När visionen infördes var antalet omkomna omkring 500 per år. Arbetet har lett till en ökad säkerhet, trots allt fler bilar i trafiken. 2023 omkom 232 personer i trafiken. Inom trafiken håller man koll på dödsfallen och orsak till detsamma, och man vidtar åtgärder såsom hastighetsbegränsningar och mitträcken. Inom vården krävs det en journalistisk granskning för att säkerställa sambandet mellan vårdplatsbrist och dödsfall. Det är mycket anmärkningsvärt.
Vi behöver en långsiktig nationell sjukvårdsöverenskommelse över de politiska blockgränserna. Att vi har en fungerande sjukvård är en nationell angelägenhet såväl ur ett medborgarperspektiv som ett beredskapsperspektiv, och det borde inte få bestämmas på regional nivå.
De som styr vården fortsätter lappa och laga. Man vill hitta snabba lösningar såsom kunskapsstyrning och nya PM, men man struntar i att säkerställa det basala.
Vi behöver inte fler utredningar, vi behöver krav på resultat … Elin Karlsson
Vi vet att om man maxar nyttjandet av en resurs så leder det automatiskt till en flaskhals. Ligger vi på en hög nyttjandegrad men utan att slå i taket så blir flödet bättre. Det är känt inom organisationsvetenskapen och orsaken till att en beläggningsgrad på cirka 85 procent är eftersträvansvärt.
Granskningen visar tydligt att när människor blir sjuka måste det finnas vårdplatser på rätt vårdnivå. Finns inte det spelar det ingen roll hur många ordrika kunskapsstyrningsdokument eller PM som författas.
Vi behöver inte fler utredningar, vi behöver krav på resultat, där man tar tillvara den kunskap som finns om vårdens styrning och professionens kraft, och att man styr vården efter vetenskap och beprövad erfarenhet.
