Mina tankar om kurslitteratur
Innan jag ens kom in på läkarprogrammet köpte jag boken The Cell. För er som inte känner till den är det en tung bok på runt 1500 sidor om ja, cellen. Jag har läst knappt 200 sidor i den. Jag har fortfarande ambitionen att ta mig igenom hela. Men vid det här laget är nog informationen inte så aktuell. Det har hänt en del på forskningsområdet sedan 2007.
När jag började termin 1 gick jag igenom litteraturlistan och köpte nästan alla rekommenderade böcker. En del i andra hand, en del nya. Jag skaffade en blytung anatomiatlas, en fick-anatomibok, anatomi-flash-cards och en bok om kliniskt tillämpad anatomi. Jag köpte också en bok om embryologi, en om histologi samt två böcker om biokemi. Jag lånade dessutom några böcker på biblioteket, tillverkade egna flash cards och sparade förstås alla föreläsningsanteckningar. Till tentan hade jag därmed en rätt mastig mängd information som jag tänkte mig att jag skulle ta mig igenom. Biokemiboken var den enda boken som jag läste så gott som varenda sida i.
Likadant fortsatte det termin två, tre och fyra. Men på de kliniska terminerna har de tjocka och tjusiga böckerna på engelska ersatts av små häften, fass.se, internetmedicin.se och boken Akut internmedicin. Ibland blir det även en och annan artikel via Pubmed eller Cochrane. Jag köper fortfarande för det mesta den rekommenderade kurslitteraturen. Men numera är även dessa böcker tunnare och alla är på svenska. På min senaste kurs i anestesiologi hade vi en tunn, behändig kursbok som hette Anestesiologi. Den hann jag läsa klart.
När jag tänker tillbaka på de prekliniska terminerna undrar jag om jag inte hade haft mer nytta av lite mindre omfattande litteratur. Många läser inte de där tunga böckerna enligt min erfarenhet. De läser sammanfattningar på svenska, enklare litteratur på engelska eller svenska och gör gamla tentor. Det är visserligen jätteintressant att fördjupa sig i ett kapitel på 114 sidor om lungans fysiologi. Men när lärandemålen säger att vi ska kunna allt medicinskt relevant om alla organ i hela kroppen räcker inte tiden till för alla av oss att läsa tusentals sidor.
Några av de fina, tjocka böckerna återkommer jag fortfarande till gång på gång. Det är den som handlar om neurologi, boken om mikrobiologi och embryologiboken. Även histologiboken har jag haft mycket nytta av eftersom kapitlen är välskrivna och pedagogiska. Och anatomiatlasen förstås. Det hade jag egentligen kunnat ana redan i förväg. Vissa ämnen tycker jag är roligare än andra. Det är onödigt att köpa en jättetjock bok om ett ämne som inte ens intresserar en speciellt mycket. Då är det mycket bättre att koncentrera sig på lärandemålen och lära sig det man förväntas kunna på smidigaste sätt.
