Min egen lilla blastocyst
Att sitta och läsa om den gradvisa förvandlingen från ägg och spermie till ett barnliknande foster är helt magiskt när jag sedan kan komma hem till min lilla ett-åring. Jag kan inte förstå att min dotter en gång varit några celler som delat sig kors och tvärs i ett otroligt avancerat mönster och maskineri. Hur sjutton kan den lilla blastocysten som formades i min kropp för snart två år sedan nu vara en liten individ som lär sig mer om världen varje dag?
När jag kom in på läkarprogrammet sade en erfaren läkare till mig att jag skulle få läsa om mig själv i fem och ett halvt års tid. Jag reflekterade inte så mycket över det då, men nu förstår jag vad hon menar. Det är otroligt fascinerande att läsa om processer som skett i min egen kropp.
Min en gång 16 celler stora lilla klump i magen ligger nu och snarkar i sin spjälsäng. Jag undrar om jag någonsin kommer sluta att tycka att det är ett mirakel att hon finns till.
En vän till mig som är gynekolog sa att hur många förlossningar hon än är med vid och hur mycket hon än läser om hur barn blir till kan hon inte riktigt begripa hur ”ingenting” kan bli till en ny människa.
