Mellan operationer och ronder
Det är första gången på utbildningen som vi har fått vara så länge på samma ställe. Man känner sig nästan som en del av läkarteamet efter så lång tid. Varannan dag är vi placerade på avdelning och varannan dag på operation. Vi har en utsedd handledare som ska utvärdera oss i slutet av varje vecka. Men på operationerna är vi inte med dem utan står på en och samma sal hela dagen.
Jag har de senaste veckorna fått bevittna olika laparoskopiska ingrepp, öppna bukoperationer, ERCP, EUS, kärlkirurgiska ingrepp och bråckkirurgi. Det är häftigt att få stå sterilklädd bredvid kirurgen och se vad de ser. Men jag inser vilken lång inlärningskurva det är till att stå och utföra själva ingreppen. På en av operationerna, en komplicerad sådan, stod två väldigt erfarna kirurger och smög sig försiktigt fram i vävnaden med små, små rörelser. Det här med kirurgi är inget för otåliga har jag förstått. ”En snabb kirurg är inte en bra kirurg” var det någon som sade.
Det har varit lärorika veckor. Jag har särskilt lärt mig om de sjukdomar som hör till den avdelning jag är på. Men vi har även fått gå gästronder på de andra avdelningarna, haft seminarier och kunskapstester. Det sistnämnda är en förvånansvärt bra inlärningsform tycker jag. Vi får ett antal påståenden och frågor som vi snabbt ska svara på var för sig och sedan omedelbart diskutera i gruppen. Det fyller i de luckor man har kunskapsmässigt och ger en självförtroende för det man redan kan.
I morgon ska jag vara på avdelning på dagen och ha ett kunskapstest på eftermiddagen. Och på torsdag är min kliniska placering på kirurgblocket slut. Sen väntar ortopedi.
