Mattechock!
Det kändes bra att allt var lite mer konkret denna termin. Blod, hjärta, lungor, EKG och spirometri. Det gick att relatera till allt och labbarna var avslappnade, roliga och lärorika. Fysiken på respirationsavsnittet som jag först bävade för var inte så farlig trots allt. Det räckte med att vi förstod principerna.
Nu är vi helt plötsligt tillbaka på stressnivån vid mitten av termin 1. Vi laborerade på osmos, tonicitet och hemolys häromdagen och förväntas i morgon redovisa för vad vi gjort med beräkningar och diagram. Det är ingen direkt krånglig matematik, men det kom så oväntat och är så mycket vi ska läsa och räkna och förstå på en gång. Det känns i alla fall skönt att jag inte är den enda som suckar över hur abstrakt allt blev helt plötsligt. Vi har fortfaranade inte haft någon föreläsning om njurarnas funktion (bara anatomi och histologi). Men vi ska kunna redogöra för och räkna på njurarnas roll i kroppens syrabasreglering. Det finns säkert någon bra tanke med det, men just nu ser jag inte ljuset i slutet av den här tunneln.
Jag ska i alla fall ta mig i kragen nu och räkna lite och se om det inte lossnar och några polletter trillar ner. Jag har ett något problematiskt förhållande till matematik tyvärr. När jag inte förstår blir jag enormt frustrerad över det, och när jag väl förstår blir jag förbannad på att jag inte förstod tidigare.
*** ( 2 timmar senare)
Nu har jag läst på om beräkningar på bland annat vätekarbonatbufferten. Och nu känns det som tidigare i dag verkade vara rena grekiskan lätt som en plätt. Så sakta men säkert ska jag väl lyckas ta mig igenom detta moment också. Problemet är ju bara att inget går särskilt långsamt fram på läkarprogrammet…
