Mätandet har blivit ett självändamål
Hur har vi egentligen hamnat här? Hur kan vi tillåta att till och med en senior läkare sitter och registrerar DRG-poäng? Det frågar sig Shokoufeh Manoucherpour, 1:a vice ordförande i Sjukhusläkarna, apropå läkarnas ständigt ökande administrativa börda.
Allt var inte bättre förr – men några saker var det definitivt. Jag tänker tillbaka på 80-talet när jag som nybliven legitimerad läkare eller ST-läkare faktiskt ägnade min arbetstid åt att vara på avdelning, mottagning, operation, förlossningen, akuten med mera. Åt patientarbete, helt enkelt!
Men nu och under de senaste decennierna har jag och mina kollegor hamnat i en ond cirkel där allt mer av vår arbetstid går åt saker som egentligen inte har något med våra egentliga ”arbetsgivare”, det vill säga våra patienter, att göra.
Till vilken nytta och för vems skull? Shokoufeh Manouchehrpour
Men hur har vi egentligen hamnat här? Hur kan vi tillåta att till och med en senior läkare sitter och registrerar DRG-poäng? Till vilken nytta och för vems skull?
Vi vet att svensk sjukvård är en av de bästa i världen men hur kommer det sig då att man i rapporten ”Ur led är tiden” från Myndigheten Vårdanalys 2013, visar att trots ett högt antal läkare, är tiden för möte mellan läkare och patient kort jämfört med andra OECD-länder? Är det läkarnas fel? Nej, verkligen inte!
Sedan några decennier och med smygande intåg av NPM (New Public Management), har välfärden blivit alltmer toppstyrd. Detaljstyrning och byråkratisering är dock tyvärr inte unikt för sjukvården utan detta har även drabbat polisen, skolan, högskolan och socialtjänsten.
NPM infördes i syfte att effektivisera vården och i takt med det har kärnverksamheten blivit alltmer lidande. Vi har en decentraliserad vård med 21 regioner och 290 kommuner där samordning mellan de olika aktörerna är bristfällig.
Läkare och övrig sjukvårdspersonal tyngs alltmer av diverse administrativa arbete. Läkarna – vars viktigaste arbetsuppgift är att ta hand om patienter – måste registrera kvalitetsparametrar, sköta kvalitetsregister, rapportera till myndigheter och jaga DRG-poäng samtidigt som man handskas med ett dåligt, icke fungerande IT-system.
Dokumentationen och ”mätandet” har blivit ett självändamål då detta drar in mer pengar åt verksamheten medan det tar dyrbar tid från läkarna – och i ett större perspektiv – från patienterna.
Vad är då administration? En definition är denna (Forsell och Ivarsson Westerberg 2014) :”Administration är allt skapande och all insamling, bearbetning, sammanställning och avrapportering av information till olika intressenter (ägare, ledning, chefer, personal, intressegrupper, myndigheter, kunder, leverantörer, media med flera) som syftar till att upprätthålla, samordna och styra ett organisatoriskt system av något.
En kartläggning från 2018 visar att antalet administratörer har ökat med 36% sedan 2010 medan antalet läkare har ökat med 16% och antalet sjuksköterskor till och med har minskat. Med andra ord – administratörerna har gått om vårdpersonalen!
Hur ska vi lyckas vända trenden?
Och trenden fortsätter. I tidningen Dagens Samhälle den 11/5 2023 redovisar man att mellan 2019-2022, har antalet administratörer, handläggare och chefer ökat med 8 % medan vårdpersonalen med bara 3% . I kartläggningen ingår inte medicinska sekreterare vars arbete är absolut nödvändig för avlastning av läkare och övrig vårdpersonal. Hur ska vi lyckas vända trenden?
Några regioner har under de senaste åren haft för avsikt, eller åtminstone säger de att de har för avsikt, att minska antalet administratörer. Nyligen fick vår sjukhusdirektör på Sahlgrenska universitetssjukhuset ett uppdrag från den politiska ledningen att administrativa ”rutiner och uppdrag” som inte är vårdnära ska identifieras och avslutas och att alla nyanställningar ska beslutas av höga chefer.
Detta är naturligtvis välkommet och vi önskar henne lycka till. Hon säger i en intervju med Dagens Samhälle att ”det som inte skapar värde ska avvecklas”.
Vi tycker dock inte att detta är tillräckligt. Vi inom Sjukhusläkarna vill att:
* Vården ska bedrivas tillitbaserad och inte byråkratiseras och detaljstyras (vården under Covid-tiden är ett bra exempel på detta).
* Vården ska ledas och utvecklas av professionen med den högsta medicinska kompetensen som har tät kontakt med kärnverksamheten och en fot på golvet.
* Duktiga, yrkesskickliga läkare och övrig vårdpersonal ska premieras så väl lönemässigt som karriärmässigt så att de trivs och stannar kvar inom verksamheten.
* Våra kunniga hjälpsamma medicinska sekreterare är nära kärnverksamheten och ska inte betraktas som administratörer vars tjänster behöver stoppas och avvecklas.
Mycket bra! Det finns olika sorters administratörer. Medicinska sekreterare tillför vården nytta. Andra administratörer gör det inte.
Bra skrivet och erfarna utbildade medicinska sekreterare inom Regionerna bör få upp lönerna ordentligt för att komma ikapp lönerna på privata vårdinrättningar!
Man ska inte behöva ha en sambo för att få räkningarna att gå ihop!