Ledningen backar om omorganisation
Som Sjukhusläkaren tidigare rapporterat har Akademiska sjukhusets lednings förslag på omorganisation av anestesi-och intensivvårdskliniken samt neurokirurgiska kliniken skapat oro och ilska hos flera anställda. Under ett par konsekvens- och riskanalysmöten under hösten fick de anställda framföra sina åsikter. Det resulterade till slut i att sjukhusledningen ändrade sig.
– Det var så massiv och unison kritik att de inte hade kunnat göra annat, säger Göran Elwinger, ST-läkare på anestesi- och intensivvårdskliniken.
Bättre förslag
Det var inte bara de närmast berörda som protesterade utan även personal från andra avdelningar och kliniker. Göran Elwinger tror också att medieuppmärksamheten påverkade ledningen.
Anestesi- och intensivvårdskliniken kommer nu, i stället för att delas upp, flytta till kirurgdivisionen. Operations- och anestesipersonalen från kirurgdivisionen kommer att upptas i anestesi- och intensivvårdskliniken. Neurokirurgiska kliniken berörs inte alls.
Konsekvens- och riskanalysen för den nya omorganisationen är precis färdig.
– Jag ser bara fördelar med förändringen, säger Göran Elwinger.
Tror du att ledningen kommer att agera annorlunda i sitt förändringsarbete framöver?
– Jag tror ingenting, men jag hoppas. De får jobba ganska hårt nu för att inge något förtroende. Jag är inte helt övertygad om att de inte har någon räv bakom örat, säger han.
Sitter säkert trots protester
Han hoppas att det inte kommer att behövas en lika massiv uppståndelse för att få gehör för kritik nästa gång det blir aktuellt.
Har du något tips till kollegor som hamnar i en liknande situation?
– Försök att vara unisona och ena er. Försök också att hitta konstruktiva och kreativa sätt att påverka.
Göran Elwing tror att många kan vara rädda för att uttala kritik eftersom de inte vill riskera problem med sin anställning.
– Det är olyckligt att det är så. Jag har kollat med facket hur jag ligger till efter att jag kämpat mot ledningens förslag och jag fick veta att jag inte har gjort något som jag inte har rätt till, säger han.
Innerst inne är det nog så illa att varken sjukhusledning eller politiker vet hur man kan spara och samtidigt behålla kvalitet, utveckling och säkerhet. Det blir en massa desperata beslut som bara leder till destruktiv förvirring och energi nedlagt på fel saker. Sanningen är att vi inte har råd med vår egen kärnverksamhet längre, nämligen sjukvård.. Genom att lägga fokus på pseudofrågor av organisatorisk natur istället för ren vård tror beslutsfattarna att man kan ”trolla bort” ett grundproblem som är tidlöst och dessutom växande nämligen ohälsa. Reell eller upplevd. Vård genererar nämligen kostnader och är därför ett problem. Administration är däremot acceptabel eftersom den går att styra och håller sig inom en given budgetram. Helst borde således ett maximum av administratörer styra ett minimum av vårdpersonal och inte tvärt om, om politikerna fick bestämma fullt ut. ”Vård till lägstbjudande”. När vården nu inte längre kan slimmas inom offentlig regi grips ledningarna av panik och börjar också känna sig hotade av sina anställda som måste hållas kort genom att förringas, idiotförklaras och hotas i syfte att driva åtstramningarna vidare. I detta skede måste politikerna ransaka sig själva och hitta nya former annars blir offentlig sjukvård en spelplan för egoistiska konsulter eller ett uppgivet ellet samvetslöst B-lag av personal som inte längre orkar, vågar, vill eller ens har förstånd nog att ställa krav på verksamheten. Då har man slutat blicka framåt och utvecklingen stannar av. God sjukvård kan då endast fås utanför offentlig regi. Dit är vi på väg!
Sedan Suurkula tillträdde har en maktkonsentration utan like skett till henne och hennes närmaste medarbetare. Under förre direktören var vi på god väg att både återvinna vår goda ställning i sjukvårdssverige och få tillbaka arbetsglädjen. Med det nya ledarskapet som numera bara bygger på ”rå” makt har allt det vi skapade då på några få år raserats. Jag tycker synd om min arbetsplats som misshandlas på ett sådant sätt.
Ytterligare ett bevis på att vi måste våga ta kampen mot märkliga beslut från diverse sjukhusledningar. Bra jobbat!