Ledig på riktigt – utan stress
Jag har precis varit ledig i en hel vecka. Haft semester. På riktigt. Inte som tidigare under läkarprogrammets terminer när resor eller annan frånvaro innebar ett schema-pusslande, byte av jourer och att jag fick viga en viss eller större del av ”ledigheten” till att plugga inför dugga, tenta eller presentation som lurade runt hörnet.
Jag har haft kontakt med några exkursare som nu läser termin 10. En berättade hur kämpigt det var att ta igen allt hon missat efter att ha varit sjuk i lite mer än en vecka. Jag var också hemma sjuk i en vecka för ett litet tag sen. Och det var lugnt. Jag kände ingen stress. För jag missade ingenting ”obligatoriskt”.
Nej, läkarprogrammet är ingen utbildning man kan ta sig igenom med halvdan närvaro. Det är hela tiden något obligatoriskt som kräver att man är på plats och får underskrift eller själv skriver på. Jag har väldigt svårt för att skjuta saker på framtiden så jag har alltid varit mån om att få obligatorierna gjorda på ordinarie utsatt tid. Jag har alltid varit bland de första som lämnat in mina påskrivna närvarorapporter till kurssekreterarna. Det är lite kul nu att få se hur en sådan som jag kan uppfattas från andra sidan. Jag delar rum med kursamanuensen så jag får både träffa och höra en del om studenterna på kursen.
Lite aha-upplevelse har jag fått av att märka på hur stort allvar studenterna tar sin utbildning. Så himla duktiga alla är. Så intresserade, drivna, smarta och ambitiösa. Det tänkte jag aldrig direkt på när jag var bland dem. Vilka tacksamma studenter vi läkarstudenter är.
