Faktiska krav på patient­resultat kanske är den enda vägen framåt för att resurser och utvecklings­kraft ska sättas in och premieras där det behövs. Att bara fortsätta med mer och mer av samma samma vårdgaranti, som under många år visat sig meningslös och nu ytterligare förvärrats­­ av pandemin, är inte rätt väg.

• 28 september 2021
• 1
• AV: Karin Båtelson

Varför pratar vi så mycket om väntetider i Sjukhusläkarna undrar ni kanske. Jo, för det första anser vi att okontrollerbara väntetider inte är acceptabla i ett land med så extremt utvecklad sjukvård och så fullt av högutbildade personer.

För det andra anser vi att även beslutsfattare, som politiker och tjänstemän, måste förstå hur illa det faktiskt ser ut. På riktigt. De flesta medborgare har däremot nog redan vetskap genom sina försök att få tid och kontakt och kontinuitet med vården.

För det tredje är det ur ett strikt professionsperspektiv så att vår dåliga tillgänglighet och oacceptabla väntetider är ett symtom, eller snarare ett bevis för att den nuvarande katastrofala styrningen av vården måste ändras.

Fullt av högutbildade engagerade människor bör ha fokus på kärnverksamheten, premieras för utveckling och effektivitet både ur eget och patienternas perspektiv, använda den inneboende kraften som bevisades under pandemins start, och skala upp bra innovationer och skala bort arbets­uppgifter som inte kommit av verksamhetens behov. Då kan sjukvården bli både en motor för samhället och en bra arbetsplats.

Så vi har en vårdgaranti som inte följs. Detta trots att den dels är alldeles för lång för många patienter, dels att man tycker att man lyckats om 80 procent har fått vård inom tiden! Vilka krumbukter.

Inga regelrätta krav finns heller för att Patientlagen och Hälsosjukvårdslagen verkligen följs. Vi har heller ingen tvingande lagstiftning i sjukvården – till skillnad från socialtjänsten.

Inga regelrätta krav finns heller för att Patientlagen och Hälsosjukvårdslagen verkligen följs. Karin Båtelson, ordförande Sjukhusläkarna

Patienter har heller inte fritt vårdval till sjukhus över landet utan är instängda och utestängda av regiongränser. De som har en arbetsgivare som erbjuder privat vårdförsäkring kan skatta sig lyckliga, men då tas ju extra betalning ut för en sjukvård man egentligen redan betalt.

Krav på att man ska få den vård man behöver även utan att man är akut sjuk kommer att bli en stor fråga nästa i valrörelse. Ingen kommer att acceptera en regering som bemöter en sådan här totalkantring med lite stimulansmiljarder­­ eller regionala kökortningspengar toppat med en from förhoppning om att det ska gå bra.

Då uppkommer tanken på en patient­­rättighetslagstiftning. Som den i Danmark. Alltså patienter ska ha rätt till vård och regionerna ha skyldighet att uppfylla de angivna tiderna. Det kan ju upplevas som en papperstiger, finns ingen vård att få så får man ju ingen. Men i Danmark var regionerna tvungna att uppgradera sina sjukhus, hjälpas åt och dessutom har privata vårdgivare tillkommit som bidragande del i större utsträckning.

Men det mest geniala med patient­rättighetslagstiftning är ju att man inte behöver räkna, mäta eller uppfinna parametrar i samma gigantiska omfattning. Är rättigheterna i händerna på medborgarna skulle de som verkligen behöver en åtgärd larma direkt medan övriga sitter still. Det måste ju vara det bästa och resurssnålaste sättet att veta om sjukvården fungerar. Om man som patient vill ha sin operation på sitt eget sjukhus och är beredd att vänta på tid där, så kommer man inte att stöta på. Om man däremot vill ha sin åtgärd inom tid så har man kontakt med vårdgivaren för att komma rätt.

När Patientlagen skrevs här i Sverige diskuterades också möjlig­heten av att införa en rättighets­­lagstiftning som den i Danmark, men motargumentet var då rädsla för att  patienter skulle dra sina vårdkontakter inför domstol i tid och otid. I Danmark uppger  Överläkarföreningen att det inte skett en enda gång sedan de införde lagen.

Sjukhusläkarna skulle vilja att regeringen tillsätter en utredning för att se om patienträttighetslag skulle kunna vara en väg framåt för en
fungerade vård.

Faktiska krav på patient­resultat kanske är den enda vägen framåt för att resurser och utvecklings­kraft ska sättas in och premieras …
Karin Båtelson

Faktiska krav på patient­resultat kanske är den enda vägen framåt för att resurser och utvecklings­kraft ska sättas in och premieras där det behövs med fokus på kärnverksamheten, personalutveckling, skickliga ledare och arbetsglädje.

Alltså att med patienter och väljare kunna styra tillräckliga resurser till det faktiska medicinska vårdbehovet. Men att bara fortsätta med mer och mer av samma samma vårdgaranti som under många år visat sig meningslös och nu ytterligare förvärrats­­ av pandemin är inte rätt väg.