Läkarstudent + fritid = sant?
Nu på tredje terminen har jag insett att jag inte vill fortsätta plugga så hårt som jag gjort i 4,5 år till. Det är för mycket av livet som rinner förbi medan man sitter försjunken i detaljer, detaljer och åter detaljer. Och medan man för evigt har missat potentiella upplevelser med familj eller vänner kommer den detaljkunskap man präntat in med säkerhet att vara borta om bara ett par år. Det känns inte värt det. Efter att ha fått höra hur lite färdiga läkarstudenter (från KI) minns av preklin-detaljerna har jag tappat lusten att nöta för nötandets skull.
Sedan jag insåg detta har det blivit otroligt mycket roligare att plugga de stunder som jag gör det (vilket nota bene är så gott som varje veckodag, enstaka kvällar och en av två helgdagar). Det säger kanske lite om hur mycket jag pluggade tidigare. Det var ofta som jag satt lördag och söndag från morgon till sen kväll och alla vardagkvällar utom möjligen en. Jag var så orolig att jag skulle missa något, att jag inte skulle lära mig allt, allt, allt.
I dag (söndag) har jag suttit mellan från klockan 10 till 15 på Studentpalatset och läst och antecknat. Jag har läst om ögonmotorik och balans, dygnsrytmer och sömn, inlärning och minne. Utan att kännas stress. Visst har jag inte hunnit detaljläsa allt, men jag tycker mig ha förstått det mesta på ett ungefär i stora drag. Dagarna före tentan ska jag försöka pränta in alla detaljer som ändå kommer att falla i glömska dagen efter tentan.
Jag försöker tänka att jag ska fokusera på att lära mig sådant som jag tycker är värt att lägga på minnet för framtiden. Då blir det roligare att läsa och jag antar att sannolikheten också ökar att jag faktiskt kommer att minnas det jag lär mig.
Det är kanske ett vågat försök. Och kanske misslyckas jag på tentan om en vecka. Men om jag inte gör det, om det till och med går lika bra som tidigare tentor, är det här en taktik jag ska fortsätta med. Allt för många läkarstudenter får stressrelaterade problem eller går in i väggen. Det ska väl inte behöva vara en förutsättning för att bli läkare att äventyra sin hälsa och stänga av sitt sociala liv?
Jag ångrar inte en sekund att jag ägnade en stor del av kvällar och helger åt studier även om den medicinska kunskapen ökat enormt sedan min studietid. Det gav mig en vana som gör att jag även under alla mina verksamma år som läkare läst fackskrifter, böcker, artiklar och gått på kvällsseminarier, helgkurser, möten för att utveckla och uppdatera min kunskap. Det gör mig trygg och i vetskap om vad jag kan och inte behärskar, med en ödmjukhet inför mina patienter och arbetskamrater, kollegor och när jag bollar frågor vidare. Att lära allt mellan 8-16 måste innebära ett fotografiskt minne samt en förmåga att sammankoppla som jag definitivt saknar! Lyckliga Ni unga!
Det är nog ett bra beslut tror jag, eftertänksamhet är bra
Oj, kära nån. Du jag läste inte en minut efter kl 16. Var rätt hård med att även läkarstudierna ska avklaras mån-fre 8-16. Har snart jobbat ett år efter examen och ångrar inte en sekund att jag inte läst mer. Har aldrig kännt att jag saknar kunskarper utan kan det basala på alla områden. Sen så klart får man fördjupa sig i det när man är på just den kliniken -men det är genom att jobba som man lär sig det viktigt och lär sig det så att det fastnar.
En lycklig läkare är en bra läkare.