Läkarstudenters topplista över specialiteter
Häromdagen hade vi en kurs i medicinsk etik. Då fick vi bland annat svara på en liten enkät om hur vi rankade prestigen inom olika specialiteter och därefter för olika sjukdomar.
Jag blev lite förvirrad över uppgiften. Skulle jag skriva vad jag tror att andra anser har högst prestige, eller skulle jag skriva vilka specialiteter som jag gillar bäst? Det blev något mellanting i mina svar. Neurokirurgi i topp följt av psykiatriker och kardiolog. Utfallet i hela gruppen, cirka 80 studenter på läkarprogrammets termin 1, blev:
1. Neurokirurgi
2. Kirurgi
3. Kardiologi
4. Onkologi
5. Lungmedicin
6. Allmänmedicin
7. Urologi
8. Psykiatri
9. Geriatrik
Det var endast dessa specialiteter som fanns att välja mellan på listan. Vår lärare konstaterade att våra åsikter speglade läkarkåren i stort. Det anses visst vara finare att vara specialiserad på något snävt område än allmänmedicinare, att jobba med barn hellre än med äldre, att syssla med högteknologisk medicin snarare än med samtal och så vidare. Själv blev jag förvånad när jag för några år sedan fick höra att psykiatri var lågt i rang bland läkare, men att neurokirurgi ligger mycket högre. Hjärna som hjärna, tänkte jag.
Vår föreläsare uppmuntrade oss att ifrågasätta denna prestigeuppdelning när vi kommer ut i vården. Men jag undrar hur många som kommer att vilja eller våga det. Jag vet inte om jag skulle våga ta ton mot en erfaren läkare som skojade om en annan specialitet.
När det gäller sjukdomar utföll rankningen i klassen såhär:
1. Hjärntumör
2. Hjärtinfarkt
3. Lungcancer
4. KOL
5. Depression
6. Schizofreni
7. Klamydia
8. Skrumplever
9. Fibromyalgi
Det här resultatet var inte heller så förvånande, fick vi veta. Vi och övriga läkarkåren tenderar att tycka att vitala organ och allvarliga (akuta) sjukdomar är viktigare att jobba med än kroniska sjukdomar. Lågt i rang hamnar också mer eller mindre självförvållade sjukdomar som skrumplever och klamydia. Fibromyalgi och andra svårbehandlade sjukdomar hamnar lågt eftersom de kan inge en känsla av maktlöshet hos läkaren.
En annan sak vi diskuterade var bemötande. Enligt undersökningar är det främst detta som patienter klagar på inom vården. Vår föreläsare berättade att på sjukhuset där han tidigare jobbade fanns en uppfattning att en skicklig kirurg är ohövlig mot patienterna medan en alltför snäll kirurg är oskicklig.
”Skulle du inte hellre vilja bli opererad av en otrevlig men skicklig kirurg än av en snäll och oskicklig?” hade en äldre läkarkollega sagt till honom.
Saken blir inte bättre av att tv-personligheter som Dr House har fått kultstatus, tyckte vår föreläsare.
Personligen gillar jag Dr House, men han är knappast min medicinska förebild. Till det väljer jag hellre familjeläkaren som jag satt med hos häromdagen på vårt studiebesök. Hon var otroligt bra på att lyssna och på att förklara behandling och diagnos så att patienterna förstod.
Jag struntar i om det är prestige i någon specialitet eller inte. Jag tänker välja det som jag tycker verkar roligast och som jag har mest talang för.