Krönika

”Läkare kan inte förändra beteenden”

Det verkar finnas en ganska tydlig uppfattning yrkesgupperna emellan gällande vad psykologer respektive läkare bör hålla på med. Läkare ska inte hålla på med psykoterapi eller kognitiv beteendeterapi, det är psykologernas jobb. Så har jag uppfattat att stämningen är ute i ”verkligheten”. För mig som kan tänka mig att bli psykiatriker känns det jättetråkigt om den terapeutiska vägen ska vara helt blockerad bara för att jag inte är psykolog i botten. Ska jag bara få skriva ut mediciner och utfärda sjukintyg då?

Men de flesta läkare vill ju ändå inte syssla med psykologi och beteenden. Det är väl delvis därför som det är sådan brist på psykiatriker? Jag hörde en läkarstudent säga att han tyckte att det var så jobbigt med psykiska sjukdomar och problem. Det var inget som han ville hålla på med. Det kan väl vara helt okej att tycka så om man inte vill jobba direkt med patienter. Men jag hoppas att den personen inte blir allmänläkare. För psykiatriska problem eller ”biverkningar” verkar vara en stor del av deras vardag.

En psykiatriker som föreläste för oss under termin 1 som pekade på att psykiatriska problem ingår i i stort sett alla stora sjukdomar eller trauman vi kommer möta i vår läkarvardag. Förutom de renodlade psykiatriska diagnoserna kan till exempel depression komma som en konsekvens av tunga medicinska besked som cancer eller händelser som en hjärtattack eller en stroke.

Med tanke på hur många människor det är som mår dåligt av annat än rent somatiska sjukdomar vore det väl inte en så dum idé om läkare får lära sig mer om hur man ändrar beteenden? Om nu kognitiv beteendeterapi är en så evidensbaserat fantastisk metod är det väl bara bra om fler yrkesgrupper än bara psykologer får använda sig av den? Visst kommer psykologerna säkert att behärska metoden bäst, men det skadar väl inte att andra kan ge den också? Precis som man lär brandmän och andra hjärt-lungräddning trots att de inte är kardiologer eller lungläkare?

Jag hoppas att läkare och psykologer redan under utbildningen kan få lära av varandra i stället för att fostras till helt olika yrkeskategorier. Vi ska ändå behandla och hjälpa samma människor.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera