• 07 december 2012
• 1
• AV: Mikael Hoffmann

Så här i riksstämmodagar så är det naturligt att tankarna vandrar till Havamals korthuggna fokusering på kunskapens betydelse. Hur ser den medicinska riksstämmans framtid ut? Hur ser vår fortbildning ut som läkare? En sak som definitivt kommer att påverka detta är den nya etiköverenskommelse som diskuteras mellan läkemedelsindustrin och Sveriges kommuner och landsting.

Utgångspunkten för diskussionerna kring samverkansformer mellan läkemedelsföretag och hälso- och sjukvården är en åtstramning. Bland annat kommer sannolikt den pragmatiska regeln att läkemedelsföretagen kan stå för hela konferensavgiften samt upp till 50 procent av kostnaden för resa, kost och logi att försvinna.

I fortsättningen förutsätts arbetsgivaren stå för hela kostnaden för resan. Men finns beredskapen hos sjukvårdshuvudmän och privata arbetsgivare att täcka upp för dessa ökade kostnader när de skriver under
överenskommelsen?

Nu är det inte enbart sjukvårdshuvudmännen som driver denna fråga. Det ligger också i läkemedelsföretagens långsiktiga intresse. Detta är en del i en internationell utveckling där reglerna stramats åt, och kommer att stramas åt ytterligare, i många länder. Sverige har långt ifrån de hårdaste reglerna.

Men mannavett är inte något man får gratis. Det är något du och jag arbetat hårt under många år för att få. Först för att kunna påbörja läkarutbildningen, sedan för att klara av den, för att kunna få legitimationen och till slut för att bli kunnig inom den valda specialiteten. Och vi är inte färdiga i och med det utan förutsätts ta till oss all ny kunskap inom våra områden och kunna omsätta det i praktiken. Så ansvaret och det mesta arbetet ligger ändå på oss själva.

Med det som bakgrund så har jag ofta undrat varför det är så vanligt att vi läkare accepterar att den första kunskapen om ett nytt läkemedel kommer från ett företag? Detta sker ofta i samband med en fortbildning, kongressdeltagande eller produktinformation. Jag har inget emot att ta del av ett läkemedelsföretags
information. Tvärtom tycker jag att det är ganska självklart att innan man faktiskt börjar använda ett nytt läkemedel bör man ha haft kontakt med tillverkaren som har ansvaret för produkten. Men varför låta företagen ge den första bilden?

Den enskilt viktigaste fortbildningsförbättringen inom läkemedelsområdet är om varje läkare alltid först tog del av den produktmonografi som sammanställer det Läkemedelsverket vet om läkemedlet. Ofta är det en sammanställning på 4-6 sidor på svenska där underlaget i registreringsansökan är sammanställt.

I det fall det svenska läkemedelsverket inte varit registreringsmyndighet så finns alltid en vetenskaplig rapport på den europeiska läkemedelsmyndighetens hemsida www.ema.europa.eu. Där kan du söka på både handelsnamnet eller det generiska namnet direkt från första sidan. Under fliken ”Assessment history” finner du normalt den fullständiga vetenskapliga rapporten på engelska under beteckningen ”EPAR – Public assessment report”.

OK. Den är inte alltid så lättgenomtränglig. Och framför allt så ligger det intressanta och sammanfattningen SIST och inte först som man skulle förvänta sig. Så någonstans efter 30 till 100 sidor så dyker rubriken ”Overall conclusions, risk/benefit assessment and recommendation”. Läs det kapitlet!

Nu har jag avslöjat en hemlighet. Hur kan en klinisk farmakolog ha koll på alla nya läkemedel? Jo, hen har läst EPAR … Jag hoppas mina kolleger kan förlåta mig för att jag avslöjar yrkesknep.

Men varför räcker inte publicerade artiklar? Helt enkelt för att det mesta som är känt om ett nytt läkemedel inte har hunnit publiceras, inte kommer att publiceras eller kommer att publiceras på ett sådant sätt att det är svårt att få en rättvisande bild från artiklarna. För dig som tvivlar på detta påstående – och för den delen du
som instämmer också – rekommenderar jag att starta webläsaren och skriva in http://korta.nu/ebm. Kudos till Hans Melander, Jane Ahlqvist-Rastad, Gertie Meijer och Björn Beermann vid Läkemedelsverket!

Och för ordningens skull inför advents- och julfirande så fortsätter Havamal-versen:
”… sämre vägkost, man ej släpar över fältet, än övermått utav öl.”

Mikael Hoffmann, läkare, specialist i klinisk farmakologi och infektionssjukdomar,
samt chef för stiftelsen NEPI – Nätverk för läkemedelsepidemiologi.