Krönika

Kul med så mycket praktik

Alla andra kliniska placeringar vi har haft har varit en vecka långa. Här på anestesi- och operationsavdelningen har vi nu praktiserat i tre veckor. Jag har börjat lära mig rutinerna, några i personalen har börjat känna igen mig och jag får allt mer att göra. Jag får dra upp läkemedel, koppla EKG, koppla på dropp, ta artärgas och hålla masken vid preoxygenering. Jag får även prova på en del mer avancerade saker under noggrann handledning. Det är olika hur mycket olika läkare och sjuksköterskor låter mig göra, men de allra flesta är måna om att jag är sysselsatt med att lära mig något hela tiden.

Bland de mest rörande operationerna jag fått vara med om är kejsarsnitt. Jag kan inte låta bli att bli tjock i halsen och få lite tårar i ögonen när de små nyfödda barnen skriker för första gången och föräldrarna får möta dem.

Gemensamt för flera av de anestesiologer jag träffat är att de uppfattar sig själva som otåliga. De säger att de aldrig hade klarat av avdelningsarbete eller att jobba på vårdcentral. När de ger ett läkemedel vill de se effekt direkt. Och oftast går det fort. Monitorn piper om att blodtrycket är aningen för högt eller för lågt, läkaren ger lämplig dos av lämpligt läkemedel, och voilà så är värdena bra igen.

Jag har inte under någon tidigare placering rört på mig så mycket som nu. Det kan gå en hel dag utan att jag sitter ner mer än i några minuter. Varje fikarast kan när som helst bli avbruten av att piparen piper eller larmet går. Jag förstår verkligen charmen och lockelsen med den här specialiteten. Anestesiologen är den som smärtlindrar vid förlossningar, bedövar och söver så att man kan opereras och som alltid bara är ett larm bort när något blir väldigt akut väldigt fort.

Tydligen finns det forskning som visat att narkosläkare lever lite kortare liv än andra läkarspecialister. Enligt min handledare verkar det vara ganska oklart vad det beror på. Hon trodde att det kanske har att göra med att de som väljer denna specialitet gillar att leva lite farligt, att de har många tunga nattjourer eller att det är ett jobb med många situationer som ger ett stresspåslag. Jag ska nog ta reda på lite mer om den där forskningen. Vilka yrkeskategorier lever längst? Men kanske viktigast och svårast att svara på; vilken yrkeskategori är lyckligast och mest nöjd? Kanske är det anestesiologerna?

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera