Krönikor
Konsten att kombinera läkarkarriär med forskning
Läkarprogrammet på KI har på många sätt försökt uppmuntra oss att börja forska tidigt. Redan termin 1 fick vi träning i att skriva vetenskapligt och på tentan skulle vi visa att vi hade förstått en vetenskaplig artikel. Jag anmälde mig andra terminen till en forskningsintroducerande kurs för läkarstudenter, FoLäk. Vi träffades på måndagskvällar och fick höra föreläsningar som ibland var inspirerande. Jag minns speciellt när immunologen Klas Kärre berättade om när han upptäckte hur immunförsvarets NK-celler identifierar inkräktare. Med risk för att minnet sviker mig en aning så sade han att han inspirerats av hur man kan känna igen ryska u-båtar i Stockholms skärgård. Frånvaron av en svensk flagg innebar att det var en fiendebåt, på samma sätt som NK-cellerna känner igen en fiende genom att den inte signalerar att den hör till kroppen.
Jag var nära att hoppa på ett prekliniskt projekt om hur nivåerna av kynurensyra i ryggmärgsvätska kan kopplas till psykossjukdom. Men lagom till att jag skulle börja forska blev jag gravid och kräktes och mådde så illa att jag knappt alls kom ur sängen på två månader. Sedan blev det föräldraledighet i tre terminer och forskningen hamnade på hyllan. Jag kom tillbaka till de kliniska terminerna 4-7 som var så roliga och intensiva att jag nästan hann glömma hur intresserad jag var av att forska. Men examensarbetet termin 8 visade sig vara så roligt och stimulerande att jag kände att jag måste få fortsätta forska. Hur det skulle passa in i mitt småbarnsliv och heltidsstudier funderade jag inte så mycket på. Men det gjorde min handledare. Hon erbjöd mig att prova på heltidsforskning i en termin.
Så nu sitter jag här på mitt rum och forskar och trivs som jag trodde jättebra med det. Jag har förhoppningar om att bli doktorandregistrerad till sommaren. Jättekul! Men doktorandstudier är ju 4 år på heltid. Och jag ska ju avsluta läkarprogrammet också. Och jag vill ju göra AT. Och sen ST. Hmm…
Som tur är verkar det finnas förståelse bland de kursansvariga på läkarprogrammet för att man forskar. Så jag kanske får dela upp återstående terminer. Vi får se.
Är det bättre att börja forska senare i karriären? Många verkar göra så. Jag vet inte. Jag kunde i alla fall inte hålla mig så länge.
Intressant inlägg: du beskriver bra hur det kan kännas i en sådan situation. Bra att du fick insikten och möjligheten på T8. Har själv liknande tankar, nu i början på läkarutbildningen, men har ännu inte bestämt mig gällande forskning/klinik – kanske blir det möjligt att kombinera till Forskar-AT? Har definitivt det i åtanke, då det verkar funka att kombinera (även med (familje)liv utanför).
Det finns åtminstone forskar-AT, förhoppningsvis ska det gå bra att kombinera forskning och klinik. Lycka till med doktorandplanerna!