Kirurgterminen – en rörig godishylla
Jag var tidigare i veckan med om en halvtimmes schemalagd genomgång i helklass av hur vi studenter ska förstå schemat för kirurgterminen. Att ett sådant tillfälle behövs och erbjuds är unikt i alla utbildningssammanhang jag tidigare varit med om. Engagemanget från lärarna och handledarna på läkarprogrammets kliniska terminer överträffar hittills vad jag trodde var möjligt. Jag minns fortfarande den trötta seminarieledaren från den prekliniska biokemi-terminen. En säkerligen urbegåvad doktorand som irriterat slet sitt hår över att tvingas förklara citronsyracykeln för oss okunniga och i hans ögon högst måttligt begåvade studenter.
Den här introveckan på kirurgterminen har jag hittills bara träffat väldigt intresserade, motiverade och engagerade föreläsare och lärare. Det känns som om alla är jättemåna om att vi får det så roligt och givande som möjligt varje sekund denna termin. Till exempel får vi direkt efter varje föreläsning eller praktiskt moment fylla i en utvärdering med en omdömesskala från 1-10 och kommentarsmöjlighet. Så att de ska kunna bättra sig till nästa termin. Jag vill ibland säga åt dem att de inte behöver anstränga sig sååå mycket. Vi är jättenöjda ändå.
Den här introveckan har vi haft föreläsningar om ”lilla kirurgin”, bilddiagnostik, anestesi- och intensivvård, ortopedi, akut buk, urologi, onkologi och trauma/ATLS. Vi har också fått träna praktiskt på att sätta suturer, göra ortopediskt status, hålla fri luftväg, göra bukstatus, palpera scrotum och sätta kateter. Vi har lärt oss hur vi ska tvätta oss inför operation, uppträda på operation och hur vi sätter på oss sterila handskar.
Jag kan nog säga att ingen vecka på läkarprogrammet hittills varit så späckad, väl genomarbetad och planerad som denna.
Jag hoppas fortsättningen blir lika intressant och stimulerande.
