Kirurger vs medicinare
Nu börjat det märkas vilka i klassen som lutar åt att bli kirurger och vilka som föredrar icke-skärande specialiteter. Några verkar ha hittat sitt ”kall”. De älskar att stå och få jobba praktiskt, om än bara för att assistera med att hålla en hake eller sätta något stygn. De berättar nu hur tråkigt de tyckte att det var på medicinavdelningarna förra terminen och hur mycket roligare det är nu.
Andra är mindre frälsta och saknar de längre resonemangen och utredningarna från medicinavdelningarna. Akut kirurgi förefaller vara mycket antingen eller. Ileus eller inte ileus? Operation eller inte operation? Det är snabba diagnoser, snabb handläggning, snabba beslut och snabba åtgärder. Det är häftigt att se hur kiruger bokstavligen tar bort vad som orsakar patientens problem. Gallblåsan strular – bort med den. Blindtarmsbihanget inflammerat – väck med det. Tjocktarmen hopplöst inflammerad – ta bort den.
Den här veckan är jag placerad på ortopeden. Här är det mindre svart eller vitt/antingen eller än vad jag hade föreställt mig innan. Det är mycket som man väljer att hellre avvakta med, behandla konservativt eller resonera många vändor kring innan man opererar. Jag trodde nog lite på nidbilden av ortopeder att de kastar sig över alla frakturer och vill operera på en gång.
Kirurgterminen börjar gå mitt slut och jag gör snart min sista dag på operationsavdelning för lång tid framöver. Jag tycker om flera av de kirurgiska specialiteter som jag stött på den här terminen. Men jag tillhör ännu inte den frälsta skala som gått över helt till den skärande sidan av läkarkåren.
