Krönikor
KI och obligatoriets förbannelse
Det kan inte vara lätt alla gånger. ”Är det obligatoriskt?” är nog en av de vanligaste frågorna som ställs av studenter på KI:s läkarprogram. Två moment som generellt sett alltid varit obligatoriska för oss är VetU (Vetenskaplig Utveckling) och PU (Professionell Utveckling). När det nyligen var två VetU-dagar på raken kom därför plikttroget hela klassen den första dagen eftersom man utgick från att det var obligatoriskt.
Temat var medicinsk etik. Det var intressant. Vi pratade bland annat om värdeimpregnering – att våra till synes objektiva medicinska beslut kan vara färgade av förutfattade meningar. Vi fick diskutera ett fall med en kvinna som ville välja att föda med kejsarsnitt och vad vi ansåg om det. Det var intressant att höra hur skilda åsikter några i min grupp hade. Från den som menade att det var klart att hon skulle få välja till den som ansåg att det var klart mycket bättre med vaginal förlossning på grund av en bättre anknytning till barnet sen, bättre läkning och en naturligare process. Och nästan alla verkade rörande eniga om att man skulle försöka behandla hennes förlossningsrädsla. Vi utgår alltså från att en kvinna som inte vill föda vaginalt är förlossningsrädd och att det är något sjukt som bör behandlas. Kan man inte vara välinformerad, frisk och orädd och ändå välja planerat snitt? Det blev en intressant diskussion i klassen efteråt. Jag tror att många blev lite mer ödmjuka inför att en del medicinska ”fakta” kan vara åsiktsfärgade.
Under lunchen spred sig ryktet att dessa två VetU-dagar inte var obligatoriska. Cirka halva klassen kom tillbaka efter lunchen. Nästföljande dag var det ännu färre som kom. Varför? kanske KI undrar. På andra utbildningar som jag gått har jag inget minne av att vi ens pratade om obligatorier. På läkarprogrammet blir vi ständigt påminda, vi ska få underskrifter på placeringar och rapportera närvaro på så gott som varje kurs. Neurologikursen som vi går nu är undantaget. Men många kommer ändå på det mesta som är schemalagt. Nyligen hade vi en PU-dag där en anhörig till en patient med ALS berättade om sin svåra upplevelse som nära anhörig. Vi var många som kom vid första tillfället och blev djupt berörda. Till andra tillfället visste många att det inte var obligatoriskt. Jag hoppas att några gick ända. Jag förstår den anhöriga som inte ville att det skulle vara obligatoriskt att lyssna på henne, men det var synd om många gick miste om att lyssna på henne.
Jag tycker att både PU och VetU har många intressanta och relevanta temadagar. Det kan säkert vara en svår utmaning att få en del att se det spännande i till exempel medicinsk etik men de allra flesta läkarstudenter går nog att övertyga genom att ge dem information och en chans att aktivt välja att gå. De som kommer får fördelen att de lättare kan svara på vissa tentafrågor eller vid en muntlig examination i senare skede. Det är väl kanske det som är KI:s tanke med att börja ta bort obligatoriet för VetU- och PU-dagarna. Förslag: Ställ en tentafråga till oss läkarstudenter i stil med: ”Vilken praktisk nytta kommer du att ha av VetU- och PU-undervisningen i ditt kommande arbetsliv?” Kan vi inte svara bra på den frågan så kan det vara läge att väldigt tydligt förmedla facit till oss.
