Krönika

KI inte som alla andra?

Det går rykten om att biokemin är tuffare på KI än på andra läkarprogram. Några har hört från studenter i Uppsala eller Lund att studenterna där inte behöver lära sig alla enzymnamn och exakta reaktionsföljder för hela intermediärmetabolismen. Bland de som brinner mer för annat än biokemi inom läkaryrket är det nog flera som hellre hade läst på något av de lärosätena.
Jag hade helst velat läsa i Uppsala eller här på KI. Att KI hamnade överst på min ansökningslista var främst för att jag var (och fortfarande är) lite osäker på om jag vill forska och jobba som läkare eller ”bara” vara läkare. Vetskapen om den djupa forskartradition som finns och möjligheterna att börja nosa på forskningen tidigt i läkarutbildningen var viktigt för mig.

Att jag nu faktiskt går på den utbildning jag allra helst ville in på är tack vare den drös med reserver före mig som av någon anledning tackade nej. Tack alla ni vilka ni nu är!

I höstas när jag höll på att läsa klart basåret roade jag mig med att läsa diskussionsforum om de olika läkarprogrammen. De flesta diskussionerna gällde hur bra studentlivet är. Där låg KI i botten. Men det beror kanske mer på Stockholm än på KI i sig. Däremot låg KI högst i status. De som förespråkade KI menade att ingen utomlands hört talas om de andra lärosätena. Några diskuterade om det var mer status att läsa på KI eller på Handelshögskolan. Den diskussionen begrep jag inte riktigt. Det är väl ändå rätt stor skillnad på ekonomi och medicin? Eller kanske inte? Tydligen finns det personer som läser på Handelshögskolan och på KI:s läkarprogram parallellt. Undrar hur högt man står på statusstegen då.
Ville man hellre ha studentliv och en utbildning med fokus på läkaryrket mer än forskningsmöjligheter fick jag intrycket av att Uppsala låg i topp. Lund var också bra. Umeå var mysigt och hade bra studentliv, men diskussionerna handlade mycket om hur kallt det blir där på vintern.
Linköping hade blivit utsett till bästa läkarprogrammet och var först med problembaserat lärande, PBL. Göteborg stod det inte så mycket om vad jag kan minnas.

Det är få förunnat att komma in på något läkarprogram i Sverige överhuvudtaget. Ännu färre har lyxen att välja exakt var de vill läsa.
Många vill byta mellan utbildningar, men det verkar vara jättesvårt. Några i klassen har läst en termin i Uppsala och sedan bytt och börjat om med termin 1 på KI. Eller bytt är fel ord. De måste söka och bli antagna den vanliga nybörjarvägen. Sedan KI stoppade alla överflyttningar från andra läkarprogram måste alla som vill byta söka den vanliga vägen och sedan försöka tillgodoräkna sig det som de har läst. Jag tror det är samma sak nästan överallt.
Det vore kul att höra hur det är på de andra läkarprogrammen. Hör gärna av er och berätta!

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera