Krönika

Karriär eller konsten att våga göra som man vill

Jag besökte nyligen en Karriärkväll för läkare anordnad av Läkartidningen. Det var mest nyfikenhet på talarna som drog mig dit. Jag har fullt upp med AT och forskning de närmaste åren. Först ut var en barnläkare som efter att ha drabbats av sömnsvårigheter i sitt kliniska arbete valde att bli chefscoach, skriva en bok och starta en podd. Hjärnpodden som den heter blev mycket uppmärksammad och där kan hon lyfta frågor som hon brinner för. Nu har hon även en tjänst som skolöverläkare. Hon visade oss en bild på en pingvin som tog ett språng till nästa isflak och uppmanade oss i publiken att också våga.

Nästa föreläsare var ortoped, tidigare verksamhetschef på KS-akuten i Solna och vinimportör. Han betonade att det finns gott om andra karriärvägar som läkare än att forska och bli professor. En klinisk handledare han hade haft som kandidat hade hävdat att endast forskning var vägen till framgång.

I pausen undrade min underläkarkollega: ”Räcker det inte att man bara jobbar 100 procent som läkare och är nöjd med det?” Jo, det räcker gott och väl. Men i läkaryrket känns det som att finns ett överflöd av mångsysslare. Bara bland mina vänner och bekanta vet jag flera som parallellt jobbar med musik, har ett omfattande ideellt engagemang, forskar eller är aktiva i olika sporter.

Men i läkaryrket känns det som att finns ett överflöd av mångsysslare.

Nästa talare var psykiatriker, allmänläkare, författare, krönikör och hade därutöver rest, jobbat som läkare utomlands och haft ett uppdrag för mänskliga rättigheter inom Europarådet. Han började sin föreläsning med att återberätta sjuksköterskan Bronnie Wares undersökning av vad människor ångrar mest i sina liv när de ligger för döden. Bland dessa fanns att de inte följde sina drömmar, att de skulle ha vågat gå sin egen väg. Han uppmanade oss att se möjligheter och våga söka oss till jobb eller uppdrag vi inte trodde var möjliga att få.

Vi fick även höra en specialistläkare i anestesi- och intensivvård med ursprung i Egypten berätta om sin väg in i svenska samhället, sjukvården och läkarrollen. Hon betonade att man först och främst ska komma ihåg det viktigaste – familjen. Och att man ska älska sitt jobb och ha roligt på jobbet.

Kvällens sista talare var allmänläkare och hade valt att jobba för det militära. Hon visade bilder och berättade om sin tid i Mali där hon ansvarade för soldaternas allmänmedicinska behov och för blodbanken. Det syntes tydligt att hon trivdes med sitt arbete för Försvarsmakten. Känslan jag gick hem med efter karriärkvällen var att ingen av talarna framstod som direkt karriärstrategisk. De följde sina infall, sin inspiration, sina hjärtan, sina drömmar. Det var inspirerande.

I en tid då så många läkare blir sjuka av stress känns det ibland som en utmaning nog att bara undvika väggen under ett helt arbetsliv. Men kanske är det inte fel att någon gång då och då och stanna upp, ta en paus från kliniken och förverkliga en helt annan idé eller dröm som vi har inom oss. Om det sedan dessutom leder till framgång i karriären är det bara en bonus.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2018-06

Avancerad vård i hemmet-hur bra fungerar den?/Jul-läsning:Nobel- special/ Aktuella profilen: Bosse Lindquist fick en mer positiv bild av läkare efter Macchiarini-affären/Porträttet: Sjukvårdsdirektör vill riva murar mellan sjukhusvård och primärvård/Ny krönikör: Camilla Starck/

Prenumerera