Krönikor
”Kan jag få lite syre 2025, tack?”
"Inför 2025 skulle jag vilja be om några saker som handlar om att få in luft i systemet. Vet inte vem jultomten är som jag riktar mina önskningar till, men här kommer listan" skriver Christian Unge i denna årets sista krönika för Sjukhusläkaren.
Jag rondade själv på helgen. Hade tio svårt sjuka patienter på högrevården att gå igenom. Läsa på. Undersöka tillsammans med sjuksköterska. Göra ultraljud. Ordinera mediciner. Ringa konsulter. Försöka flytta till andra avdelningar. Skicka remisser. Dokumentera. Dokumentera lite till.
Och mitt under ronden fick jag en kommentar om att jag inte hade handlett den nyexaminerade sjuksköterskan tillräckligt pedagogiskt.
”Jag tycker att du inte förklarade dina ordinationer tillräckligt tydligt.”
Jag bad om ursäkt men svalde förtreten. Inombords väste jag: ”Jag har övermänskligt mycket att göra.”
En annan dag jobbade jag på akuten som ledningsläkare. Ansvarig för såväl patienter som att handleda en handfull unga läkare på olika nivåer av sin utbildning. Själv ville jag gärna smita iväg på en spännande föreläsning under den knappa lunchtimmen.
Jag fastande på ett larmrum. Åt mina nudlar på fem minuter. Sedan tillbaka på akuten. I flödet samma kväll läste jag:
”Det är väldigt dålig uppslutning på utbildningarna under luncherna. Särskilt bland specialister. Skärpning.”
På avdelningen en tredje eftermiddag var underläkarna på utbildning. Själv tog jag emot två sjuka patienter till enheten. Anhöriga var upprörda. De krävde en viss insats som inte var medicinskt motiverad. Jag tog mig tid och förklarade att patienten inte skulle överleva de närmsta dygnen. Ifrågasättanden. Gråt. Till slut acceptans.
Väl ute på avdelningen fick jag en indignerad kommentar om att jag inte hade stämt av med kvällspersonalen. Jag ursäktade och gjorde min avstämning.
Det är snart ett nytt år och jag ställer mig frågan vad jag önskar mig av jultomten till 2025 Christian Unge, överläkare i internmedicin
Det är snart ett nytt år och jag ställer mig frågan vad jag önskar mig av jultomten till 2025. Min lista är kort. Det står en enda sak:
Luft
Eller med några fler ord: Jag vill att vi får in mer syre i systemet. Mer tid. Och mindre stress.
Jag är inte ensam om att känna en inre stress över allt vi ska hinna med i sjukvården, vilket till exempel Sjukhusläkaren skrev om i november 2023: ”Var fjärde läkare visar tecken på utmattning”. Framför allt tycker jag att många uppgifter vi åläggs inte känns medicinskt motiverade.
Jag utbildade mig en gång i tiden till läkare i tron om att jag tillsammans med sjuksköterskor och undersköterskor skulle lösa medicinska gåtor och rädda liv. Jag såg framför mig spännande diskussioner med kollegor om medicinska rön och forskningsframsteg.
Jag har fortfarande en positiv känsla i kroppen av att vara behövd. Och att ställas inför många spännande utmaningar på jobbet. Jag tycker fortfarande att läkaryrket är världens mest givande.
Och vissa överraskande och positiva saker har adderats till läkarutbildningens curriculum. Läkaryrket handlar om att handleda och utbilda. Att konflikthantera och att leda i kris. Ingen som jobbade under covid kan ha föreställt sig, eller förberett sig inför, utmaningarna.
Men vi växte alla på kuppen.
Men inför 2025 skulle jag vilja be om några saker som handlar om att få in luft i systemet. Vet inte vem jultomten är som jag riktar mina önskningar till, men här kommer listan:
Schemalägg administrativ tid i alla läkartjänster. Man måste inte bara ha tid för att signera av provsvar och skicka remisser. Man behöver även tid för återhämtning och reflektion. De allra mest kreativa idéerna för forskning och utveckling jag har erfarit har uppstått i olika fikarum tillsammans med läkarkollegor. Chefer måste inse att en läkarkarriär i de flesta, och bästa, fall är lång. Man kan som chef inte bara fokusera på hårda data såsom tidiga utskrivningstider från akuten, vårdtider på avdelning, mortalitets- och morbiditetsmått hos patienterna. Läkarna behöver tid som är frånkopplad den rena produktionen (ett så hemskt ord.)
De allra mest kreativa idéerna för forskning och utveckling jag har erfarit har uppstått i olika fikarum tillsammans med läkarkollegor
Till de schemaläggare och studierektorer som planerar utbildning för AT, ST, läkarstudenter: ge oss mer lugn och ro till handledning. Sluta fragmentisera och stycka upp i schemaplaneringen. Planera i största möjliga mån längre placeringar för alla läkare under utbildning. Tillsammans med färre, engagerade handledare. En specialist som jobbar i tre veckor med en ST-läkare kan ge en mycket bättre handledning och feedback. För att inte tala om de stackars läkarstudenterna som irrar runt en eller två dagar på akuten eller specialistavdelningar utan att hinna uppfatta vad som egentligen hände. Tanken är god: dvs att alla ska få se så mycket som möjligt. Men handledningen blir ursel. Feedbacken dåligt underbyggd.
Tillsätt grupper på sjukhuset (alla tänkbara personalkategorier) och ge dem i uppgift att skära bort onödig administration. Är det nödvändigt att föra in alla dessa scoringsystem vid utskrivning eller då remisser skickas? Måste alla patienter ha långa utskrivningsmeddelanden som de ändå inte läser eller kan vi istället få tid att sitta ner och prata med patienter och anhöriga? Eller mer övergripande: är det så att om det inte har dokumenterats i journalen så har det inte hänt? Vi behöver stora saxar och yxor för att montera ner en del av den administrativa djungeln.
Låt mig få låta patienterna stanna kvar något halvt dygn eller mer därtill, om jag så anser det behövas. Ibland kunna erbjuda patienten att sova kvar för att hen är orolig att komma hem till en ensam lägenhet just ikväll. Men imorgon går det bra. Jag önskar mig alltså några fler vårdplatser på varje avdelning. Och med det så klart: mer vårdpersonal.
Jag förstår att det här spräcker tomtens budget för 2025, men tänk dig själv, om det var du som låg där med ångest inför att skrivas hem till en tom lägenhet den där kvällen.
Tack tomten för att du lyssnade på mina önskemål. Jag tror du förstår vad jag är ute efter. Under 2025 vill jag kunna gå lite långsammare. Stanna upp och prata med både kollegor och patienter. Jag vill minska min tid framför datorn till förmån för det mänskliga mötet.
Tack och god fortsättning!
Känner verkligen igen mig i beskrivningen av läkarstudenten som irrar runt. Och jag har reflekterat mycket över hur våra korta placeringar påverkar handledning och möjlighet till feedback. Efter fem år på läkarutbildningen har jag aldrig gått med samma ST-läkare/specialist/annan handledare mer än tre dagar, jag kan nog räkna antalet på mina fingrar antalet gånger jag har haft samma handledare mer än en gång. Har ofta varit avundsjuk på mina vänner som studerar till sjuksköterskor och där de under utbildningen både förväntar sig och får handledning på ett sätt som är helt främmande för mig som läkaestudent. För att inte tala om att man inte heller ger nya läkare en möjlighet att sätta sig in i yrket, varken jag själv eller mina kursare som har jobbat som vikarierande underläkare har fått någon tid för introduktion i samband med att vi började våra vikariat. Det känns helt bisarrt jämfört med de fyra veckorna som är standard för en ny ssk.
Jag önskar dig så mycket luft du vill, du vet vad du behöver. Jag har skrivit detsamma på min lista till tomten, whoever he/she is.