Ledare

Inför 30 dagars vårdgaranti

Det går bra nu för Sjukhusläkarna. Vi har äntligen fått gehör för flera av våra kärnfrågor. Vi har fått ett brett politiskt erkännande för att vi har brist på IVA-platser och vårdplatser samt att kösituationen med inhumana väntetider är oacceptabel.

Socialminister Lena Hallengren har på den nationella nivån påtalat att utvecklingen mot färre och färre vårdplatser gått för långt och att sjukvårdens kostym är för liten.

Gunilla Gunnarsson lämnade nyligen över tillgänglighetsdelegationens slutbetänkande. Bristande tillgänglighet och långa vårdköer har präglat den svenska hälso- och sjukvården sedan 1960-talet – trots en mängd utredningar på temat – men att de går att påverka. Utredningen visade precis det vi inom Sjukhusläkarna sett och påtalat år efter år. Nu behövs inte fler utredningar på temat. Nu behövs grundliga förändringar.
Utredningen presenterade en rad konkreta förslag: Vikten av mer samarbete över gränserna – mellan regionerna, men också mellan staten och regionerna. Att lära sig av pandemin – medarbetarnas engagemang är en nyckelfaktor, och det behövs mer verksamhetsnära ledning och styrning.

Nu behövs inte fler utredningar på temat. Nu behövs grundliga förändringar. Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna

Mer fokus på och stimulansmedel till kärnverksamheten, vilket ska märkas bland medarbetare, onödig administration ska skalas bort. Man föreslår en kortare vårdgaranti med 60 dagar till besök – här vill vi se ännu skarpare reglering med max 30 dagars väntetid – det finns ingen anledning att vänta längre.

Man kräver bättre redovisning av väntetiderna digitalt och patienterna ska få tidigare besked om väntetid samt större hjälp till annan vårdgivare. Många bra första steg – Tack Gunilla för ett strålande utfört arbete!

Ansvaret för den bristande tillgängligheten vilar på regionerna. Långa vårdköer och vårdplatsbrist har sitt pris och det är patienterna och hälso- och sjukvårdens personal som får betala. Den negativa utvecklingen har skett parallellt i 21 regioner.

  • Man har inte lyckats vända trender eller se helheten trots att man uppger samarbete via SKR, som på ett oförklarligt sätt nästan fått myndighetsstatus och därigenom mottar enorma statsbidrag men helt utan transparens.
  • Man har inte lyckats sprida goda exempel.
  • Man har helt kunnat strunta i att följa Vårdgarantin, Patientlagen och Hälso- och sjukvårdslagen.
  • Det är oacceptabelt att vi har en lagstiftning som inte följs, och det är få andra områden man skulle acceptera lagbrott år efter år.
  • Patienterna har inga rättigheter i dagens system. Här krävs det att vi flyttar fokus och utgår från patienternas behov, och inför en patienträttighetslag.

Att fokusera på kärnverksamheten låter självklart. Men vad innebär det för oss sjukhusläkare, vad är vår kärnverksamhet? Enkelt uttryckt det som gagnar patienterna, nu eller i framtiden. Det är det direkta patientarbetet, men också att följa med i utvecklingen och fortbilda sig, att handleda fram nästa generations läkare och att forska för att öka kunskapsläget och hitta möjliga framtida behandlingsalternativ.
Det är hög tid att vi börjar titta över läkarrollen och vad vi ägnar vår tid åt.

Att arbeta i team innebär att vi har olika roller och kompletterar varandra. En säker sjukhusvård förutsätter allt från en fungerande lokalvård till att läkarresursen används på bästa sätt. Det gör den inte idag.

Jag hör yngre kollegor som går primärjour berätta om hur de inte bara bedömer och behandlar patienter, utan också hämtar material för att sy sårskadan eller sätta katetern i förrådet, tvättar av, syr eller gör andra ingrepp utan assistans och därefter skriver behandlingsmeddelande till distriktssköterska. Britsar spritas och nya patienter hämtas in.
Det finns ett allvarligt feltänkt – man pratar om huruvida man ska serva läkare eller inte. Men man servar inte läkare genom att assistera, man servar patienterna och säkerställer goda vårdflöden. Man är en del av det vi alla är där för att göra – att erbjuda patienten bästa möjliga behandling.

Men man servar inte läkare genom att assistera, man servar patienterna och säkerställer goda vårdflöden. Elin Karlsson

I dagens sjukvård har vi fler administratörer än läkare – samtidigt som många av oss upplever att det administrativa stödet hela tiden minskar. På många håll är sekreterarna på annan plats fysiskt, och då minskar kontaktytorna. Jobbar man tillsammans finns förbättringar som ger oss läkare mer tid till patienterna – exempelvis att medicinska sekreterare skriver direkt under multidisciplinära konferenser eller på andra sätt skapar mer tid för oss läkare att ta hand om patienterna.

Man skapar murar och försöker skilja på den medicinska delen, administration och omvårdnadsdelen. Samtidigt så får någon vara medicinsk ansvarig över avdelningarna – ofta med mycket oklara befogenheter. Man talar om personcentrering – men individen ser nog knappast någon vinst i att vården fragmenteras. Vi vet så tydligt – det hänger ihop – fungerar inte mobiliseringen eller näringsintaget, då får de medicinska åtgärderna betydligt minskad effekt och vårdtiden blir längre.

Vi behöver inte glättiga vallöften – det krävs riktiga förändringar med långsiktig hållbarhet… Elin Karlsson

Sjukvården är med rätta ännu en gång en av de hetaste frågorna i valrörelsen. Men vi behöver inte glättiga vallöften – det krävs riktiga förändringar med långsiktig hållbarhet – så överenskommelser över blockgränserna är önskvärt. Vi vill inte ha vallöften som ser bra ut på pappret men väger tunt för patienterna i vår kliniska vardag. Vi vill inte ha fler kortsiktiga stimulansbidrag. Vi vill inte att man rusar in i snabba åtgärder – en satsning i en region dit inhyrd personal dras kan påtagligt försämra läget i en annan region.

För att åtgärda vårdplatsbristen har flera partier har gått ut med ett mål om en 90 procentig beläggningsgrad. Det är av godo att sträva efter en beläggningsgrad långt under dagens – vi vet att en lägre beläggningsgrad ger en effektivare vård med marginaler. Det är ett feltänk att koppla stimulanspengar till målet, risken är att 90 procent blir det nya taket som man bemannar för.

Snälla politiker lyssna på oss som kan vården och skippa strösslandet med kortsiktiga stimulansmedel! Elin Karlsson

Vi har sett det så många gånger – tillfälliga stimulansmedel som leder till ett förvanskande av det statistiska underlaget. Allt från att utvidga antalet avdelningar en patient kan ligga på – oavsett faktisk kompetens på avdelningen – för att minska antalet överbeläggningar, till att skapa ”vårdplatser” på akuten för att minska ner tid till avdelning i statistiken. Så snälla politiker lyssna på oss som kan vården och skippa strösslandet med kortsiktiga stimulansmedel!

***

Slutligen vill jag ta upp en oroande nyhet, de hyperresistenta bakterierna som forskare hittat på Antarktis, som tolererar såväl antibiotika som desinfektionsmedel. Det finns en risk för spridning av dessa resistens-mekanismer vid fortsatt temperaturhöjning så isarna smälter.
Detta exempel belyser vikten av att arbeta med klimatets påverkan på hälsan – något som vi kommer fortsätta med via vår arbetsgrupp KLIM. Vi hoppas att våra politiker väljer att ta ansvar även för kommande generationer hälsoeffekter och motverka klimatförändringarna.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2022-03

Tema: Sjukvården och valet 2022 / Den ojämlika vården / Hur ser partierna på SKR:s roll i svensk sjukvård? / Bo Rothstein: "Inte förenliga med vår regeringsform" / Vad hände sedan? – Anna Nergårdh har bytt spår / Jonna Bornemark: "Utan känslor blir vi dummare" / Krönikor

Prenumerera