• 20 november 2015
• 1
• AV: Carina Hellström

Jag är pensionär nu, sedan månadsskiftet. Hade förberett mig i 15 år så jag har landat mjukt, är inte alls omskakad eller vilsen, känner mig i stället som den lilla flicka som en gång för länge sedan sprang ut på sina första sommarlov, de där långa som aldrig kunde ta slut.

Det enda som inte fallit på plats är min tidsuppfattning. Har en bestämd känsla av att varje dag är en lördag. Antagligen för att jag känner mig så till freds, de kan därför inte misstas för att vara söndagar, dagen som alltid förebådade nästa arbetsvecka och därför krävde ett avbrott i friheten och någon sorts förberedelse för vad som väntar och för att man inte skulle glömma bort att gå dit eller inte få med sig det man behövde.

Varje dag efter min promenad tänker jag därför att jag inte får glömma att sätta på radions P1 klockan 11:03 för ett lyssna på Medierna, men istället får jag lyssna på Skolministeriet, eller Tendens eller något annat, vilket också kan vara intressant. När det väl är lördag så har jag glömt bort Medierna och måste då hämta upp det från deras hemsida, vilket går bra det också.

En annan sak som blivit fel är Läkartidningen. Jag är fortfarande med i LF, och problemet med utebliven tidning är säkert helt tillfälligt. Men i stället för Läkartidningen damp det denna vecka ner en Hänt i Veckan, och jag trodde faktiskt inte mina ögon.

En tidning som tillhörde forntiden och vars rykte om en fortsatt existens bara kan vara en skröna. Men där – på mitt eget hallgolv låg det senaste numret – ett levande fossil alltså. Den hade resolut tagit ett skutt rätt in i ett hem med en ogästvänlig attityd till den. Jag betraktade tidningen på lite avstånd, den såg lite tilltufsad ut där den låg helt stilla. Jag är säker på att den kände kylan, insåg sitt misstag och försökte göra sig så osynlig som möjligt, vilket inte var lätt. Med sitt grälla omslag kunde man ta den för ett ovanlig tjockt reklamutskick, vilket tyvärr inte hade tilldelat den större gästfrihet, eftersom jag har en skylt mot reklam på brevinkastet.

Denna, för platsen helt unika tidning saknade, skulle det visa sig, en mottagaradress och jag vet inte om den har plastomslag i vanliga fall när den skickas ut, men det saknade den. Det dröjde innan jag försiktigt petade på den där den låg så skyddslös och antagligen bara väntade på att bli kastad direkt i återvinningen. Förväntningarnas glöd som antagligen funnits under transporten hit, om att få bli älskad för det den var, hade släckts och jag tyckte mig se skälvningar av ångest rista i den lilla kropp som låg där på mitt mörkgröna linoleumgolv från början av 70-talet.

Just så var det nog! Den hade nog känt vittringen av ett idag ganska sällsynt golv, i en lägenhet från den tid som fortfarande varit dess storhetstid och därför oemotståndligt hade drivit den till detta dödsföraktande skutt rätt in i brevinkastet i ett försök att äntligen komma hem, hem till gamla goda tider! Men den hade i sin upprymdhet glömt att ta reda på vem den kom till och insåg nu sitt ödesdigra misstag.

Samtidigt kände jag, där jag stod böjd över den så utlämnade och sårbara lilla skapelsen, att ett nytt litet rum öppnats i mitt inre, ett rum med plats för detta vilsna lilla exemplar av Hänt i Veckan.

”Välkommen lilla vän” sade jag och vi satte oss vid köksbordet. Jag lade ifrån mig morgontidningen och vi läste tillsammans och såg bilder på många kändisar jag inte hade en aning om att de fanns. Där fanns också oväntat mycket med viss anknytning till Läkartidningen, så som en gala mot bröstcancer, att en känd sångerska mår bättre nu, att en manlig stylist var fruktansvärt mobbad, att en supermodell klädde sig i burka på väg till plastikkirurgen för att fixa sina bröst, men identifierades genom att hennes chaufför var omaskerad och därför hade känts igen. En annan kändis var utbränd (Anm: aningen ålderdomligt) efter uppbrottet (med pojkvännen).

Vi läste också att en läkare ville ta Rogers ben, för sju år sedan, men nu ska Roger istället springa världens tuffaste hinderlopp, Ninja Warrior.

Jag hoppas så att han vinner.