Krönikor
I brist på nytänkande
Förra året kunde vi rapportera om en sommar som aldrig tog slut, och då var det inte värmen vi pratade om, utan vårdplatsläget. Och precis som förväntat för de flesta av oss är en ny sommar på ingång, men konstigt nog verkar den komma som en överraskning för sjukvårdens beslutsfattare.
Vi ser de sedvanliga larmrapporterna om brist på sjuksköterskor, IVA-platser och vårdplatser. Akutlösningar där personalen kan välja bort semester har åter på sina håll kommit upp som förslag till lösning.
Vi ser också andra mer kreativa förslag på lösningar som att låta personalen på akutmottagningen i Lund ringa 112 när läget blir ohållbart. Det vi tyvärr inte ser är en utveckling mot en sjukvård baserad på patienternas behov av såväl medicinska insatser som kontinuitet.
Varför ser det ut som det gör i Sverige, när OECD-statistiken visar att vi ligger högt i antal av såväl läkare som sjuksköterskor och barnmorskor? Något som fått många kängor är New Public Management och många väntar nu på det styrsystem som ska ge oss möjlighet att åter bedriva en etiskt försvarbar sjukvård där de medicinska behoven får styra.
Jag tror vi måste börja tänka om. Jag tror tyvärr inte att ett styrsystem kan vara den enskilda lösning som skapar en fantastisk sjukvård. Det jag tror på är att vi måste få göra det vi som kår är bra på, att leverera bra sjukvård, men också att få leda vården och dess utveckling.
Vi måste vara delaktiga i planeringen av morgondagens sjukvård – men det betyder inte att vi ska sitta som gisslan i en uppsjö förbättringsarbeten vi inte tror på – utan vi bör få vara med och sätta agendan.
Vi måste också få tid att vara med och skapa de förbättringar som behövs för att möta morgondagens behov, det kan vi inte behöva göra vid sidan om på fritiden.
Vi bör som kår kräva att få vara professionella och att få förutsättningarna att oavsett styrmodell eller belöningssystem få driva en sjukvård som utgår från patienternas behov, såväl medicinska som behov av kontinuitet och trygghet.
I detta nummer kan du läsa om Per Bleikelia, den norska sjukhusdirektören som kallar sig tillrättaläggare och menar att sjukvården måste organiseras efter mötet mellan läkare och patient.
Här vill jag utmana svenska sjukhuschefer och den politiska ledningen att följa efter och våga låta oss som kan sjukvård vara med och skapa en välfungerande och hållbar sjukvård.
Kanske våra ministrar Gabriel Wikström och Ardalan Shekarabi vill ta täten och göra ett studiebesök på Ringerike sjukhus?
Att behovet av förändring finns visades tydligt av en artikel i DN om Åke som träffat 66 läkare på ett års tid.
Det är uppenbart att vi måste tänka nytt för att vända skutan, men kanske ibland också fånga upp det gamla – om det fungerade. I detta nummer rapporterar vi också om framtidens vårdavdelning, som delvis innebär att gå tillbaka till det som faktiskt varit det basala och viktiga, att vårda patienten.
Patienterna, och framför allt de kroniskt sjuka, efterfrågar kontinuitet och att veta vem man ska höra av sig till. Det har på senare år funnits en övertro på teamet – och det har ersatt patientens rätt till en namngiven ansvarig läkare.
Läkarförbundet har under året arbetat med en utredning kring begreppet PAL, patientansvarig läkare. Utredningen visar tydligt att liksom patienterna önskar vill vi läkare få stå för kontinuitet och att vi som kår är beredda att ta det ansvaret.
Innan det är dags för ledighet för oss lovar vi i Sjukhusläkarna att göra vad vi kan, bland annat i Almedalen, för att vi som profession ska få ett större inflytande i sjukvården, så att varje patient som så behöver ska kunna få en namngiven ansvarig läkare och insatser i rätt tid baserat på de medicinska behoven.
Elin Karlsson, andra vice ordförande i Sjukhusläkarna.
