Hyrläkaren: Del 2
Sveriges television ifrågasätter hyrläkaren som person i sin granskning och väljer ut individer som man antagligen anser vara typiska för kåren. Beskrivningar av bedragare som utgett sig för att vara något de inte är och nu, i fallet med den läkare som fått arbeta vidare via bemanningsföretag trots att han är dömd för sexualbrott, signalerar man att vi också är sexuellt avvikande. För det finns väl ingen annan anledning till en så ingående beskrivning av en man som brukar gå omkring naken, gärna masturberande och småpratande om sex med den som råkar vara i närheten, även städerskan. En riktigt obehaglig historia som säkert är sann men som ändå spelar på fördomar och äckel som inte låter någon passera oberörd. Läste nyligen på deras hemsida att arbetsgivaren äntligen gett honom sparken.”
Sådana patologiska beteendeavvikelser är sannerligen inte unika för enbart vissa hyrläkare, men aldrig har jag hört någon svartmåla gruppen fast anställda läkare, när någon av dem begått liknande brott.
”Titta, en fast anställd läkare går jour idag och vad kan det vara för fel på hen då!? Det vill man gärna veta innan man vågar gå dit!”
Nej, men det är klart, de flesta hyrläkare går ju från att vara fast anställda, till att bli just hyrläkare, eller både och. Har man fått sparken för att man pratar sex och saknar kläder på kroppen, vill man kanske prova lyckan som inhyrd i stället.
Meningen är ju annars att läkare ska var felfria – på alla sätt. Vi har prövats, år ut och år in, så till den grad att vi fått legitimitet att utöva yrket helt på egen hand. Men vi är inga övermänniskor. Det betyder att vi, precis som vilken president eller människa som helst, behöver vissa yttre förutsättningar för att de egna resurserna ska räcka till att sköta våra jobb. Den som dygnet runt plågas av oro över ett barn som aldrig får hjälp för sitt tunga drogmissbruk – kan aldrig göra ett bra jobb – inte ens som väl beprövad, fast anställd och legitimerad läkare!
Vi behöver alla ett samhälle som i sina värderingar och strukturer kan ge nödvändiga förutsättningar för att vi med egna, begränsade resurser ändå ska kunna förebygga onödiga problem. Men det behöver ju inte handla om så svåra saker. Det räcker med en vardaglig men intensiv och långvarig stress, för att några av oss ska utveckla beteendeproblem eller emotionell instabilitet. Skadliga faktorer finns det särskilt gott om i en dålig arbetsmiljö. Den gör oss sömnlösa och så sönderstressade att vi får kväljningar bara av att tanken på jobbet. Arbetsgivare inom sjukvården får inte betalt för att skona sina anställda, visa hänsyn och premiera kunskapskvalitet och ansvar, därför blir de ett hälsoproblem.
Och det är där någonstans, kära SVT, som de sanna problemen med läkarbristen ligger och det är dit ni ska rikta er granskning, inte mot hyrläkarna! Det ni gör nu är som att skjuta pianisten bara för att låten är dålig. Okunniga politiker är lätta att identifiera. Mycket svårare är det med tungt ansvariga verksamhetschefer, som aldrig någonsin frivilligt har hörts avslöja en enda sanning om egna allvarliga problem och de riskfyllda problemlösningar de själva använder. De står så osynliga mot tapeten att de knappt verkar existera. Deras katastroftankar om att förlora den egna karriären, innebär att de reflexmässigt lägger locket över alla problem.
Över psykiatrin ligger dessa tätt och stabilt. Specialistetablissemanget med forskarna i centrum måste i evig tid fortsätta att dölja jättehålen i den vetenskapliga grund de står på och inte minst viktigt, över den kvalitetskrasch som den ”substitutionsindustri” man skapat, med ovetenskaplig snabbdiagnostik, har lett till och gjort äkta vetenskap helt onödig! Att man forskar på patienter som har fått fel diagnoser är därför inget problem, så länge ingen bryr sig. Det är faktiskt helt riskfritt, men vad kan det leda till?
Psykiatribubblan är en isolerad värld där inga normala kvalitetsregler gäller. Den rusar fram på ett pseudospår, i en hastighet som gjorts om till framgångsmått. Endast karriärister kan trivas i detta och drar extrem nytta av förfallet, vars hastighet bara accelererar!
I detta läge är det vi hyrläkare som likt forna tiders duktiga och erfarna järnvägsrallare, reser riket runt och i vardagen håller vägen öppen för kvalitet – inte minst i det viktiga mötet med patienten.
Du skriver bra och jag haller med om beskrivningen av arbetsmiljon. Det galler ju inte bara sjukvarden.
Jag kan forsta att du vill polemisera, men vi ar aven en del lakare som försöker fortsatta att arbeta enligt hur du beskriver forna tiders jarnvagsrallare. Tills vi kanske inte orkar langre.