Krönika

Det viktigaste valet i mitt liv

Jag insåg bara någon dag före valet att så otroligt mycket hinner hända i mitt liv fram till nästa val. Jag har aldrig tidigare känt att något riksdagsval berört mig speciellt mycket. Visst har jag röstat, men jag såg det mest som en bonus om resultatet blev som jag hoppats.
Den här gången är det annorlunda. Min lilla dotter har precis börjat dagis. Den politik som förs kommer att påverka allt från pedagogiken i förskolan till storleken på barngrupper, maxtaxor och hur utbildad personalen behöver vara.
2014 kommer dottern min att börja skolan. Det blir den regering som sitter nu som bestämmer hur den kommer att se ut. 2015 går jag ut i arbetslivet som läkare och det blir också ett resultat av de kommande fyra årens politik som avgör hur den verkligheten ser ut. Finns ens AT då? Kanske inte.
Det var någon politiker som sa att en barndom går fort. Ja, en barndom är inte mer än fyra riksdagsval om man anser att en 16-18-åring är vuxen. Det är lite skrämmande. Särskilt när ett missnöjesparti ser ut att skapa varierande grader av kaos i etablissemanget.
Oavsett vilket parti som vunnit hade jag personligen inte fått ett öre mer i plånboken. Det känns trist att veta att jag kommer att behöva klara mig utan studiemedel i fem år. Min rätt till stödet upphör nämligen den här månaden. Jag försökte ansöka om dispens genom att åberopa att jag faktiskt byter från ett yrke med hög arbetslöshet till ett yrke med extremt låg arbetslöshet. Men det var inget CSN hade lust att sponsra. Vi är en hel drös i min klass som är i samma sits.
En irriterande omständighet för mig är att eftersom CSN-utbetalningarna tar slut så nollställs min sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Det gör att jag får miniminivån 180 kronor om dagen i föräldrapenning om jag tar ut flera sådana dagar. Till exempel om jag skulle få ett till barn inom fem år, vilket inte är omöjligt.
Det är extremt irriterande att man blir dubbelbestraffad på det sättet. Enda sättet för mig att rädda mitt SGI hade varit om jag blivit gravid innan min dotter blev 21 månader. Men det blev hon häromdagen så det är kört där också. Varför den hetsen? Tänk om man inte vill eller kan få barn så tätt? I vems intresse finns den regeln? Funderar på att starta något slags upprop kring det. Kan man inte sätta gränsen vid tre år i stället så behöver inte så många stressa fram ett syskon av ekonomiska skäl?
Jag måste på allvar börja se mig om efter stipendier. Är det någon som läser som känner till några bra stipendier att söka så maila mig gärna.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera