Krönika: TILLITSBASERAD STYRNING

Hur bevaras tilliten till orden?

Styrning uppifrån kan aldrig leda till något av allt det fina man önskar sig. Den tillit som man efterlyser kräver relationer, stabilitet, hederlighet och godhet. Och verklig kompetens i ledningen – inte bara om hur man kan lura i medarbetarna att man arbetar tillitsbaserat när man jobbar på distans och utan att närma sig kärnverksamhetens blod, svett och tårar, skriver Stella Cizinsky i en krönika.

När jag växte upp i Bulgarien, så excellerade den politiska ledningen i en retorik som kallade saker för något helt annat än de var. Det fanns exempelvis skyltar på gatorna och rubriker i partiets husorgan som kunde påstå att ”Kontrollen är den högsta formen av förtroende”. Det var likadant inom hela östblocket under 50-90-talen, och återfinns idag i länder som styrs diktatoriskt och kleptokratiskt  – och där den styrande eliten omges av demagoger och propagandamaskinerier. Det är inget konstigt med det. När verkligheten inte stämmer med budskapet, så måste ordens betydelse förvrängas.

Jag har funderat mycket på hur man uttrycker sig i sjukvårdsledning. Där har man under senaste decennierna ägnat sig åt olika styrningsförsök, ofta med stora satsningar på kommunikation om det nya evangeliet – inte minst inför de egna cheferna och nyckelpersonerna bland medarbetare. Styrningsmetoderna döps till fina namn – och valet av benämning och tillhörande floskler beror på vad som för tillfället är mest trendigt eller vilken övertygelse som råder.

Valet av benämning och tillhörande floskler beror på vad som för tillfället är mest trendigt… Stella Cizinsky

När vi ser den vinstdrivande sektorn som det högsta goda, så använder vi oss av marknadens lingo. Då får vi höra om utbildningsinvesteringar, kunskapsstyrning, produktionsplanering, personalresurser,  effektiviseringsmatriser, tidsoptimering och kompetensväxling. Under det decennium när vi hyllade det militära (och ofta valde chefer som hade en bakgrund i det militära) så fick vi in strategier, stabsledningar, triagering och annat som handlar om ordning och reda. En del av dessa projekt har inneburit en viss muntration. Regionledningar satt exempelvis under pandemin i stabsmöten iförda gula västar  – vilket förstås var lite lustigt när det handlade om ett tiotal personer som kände varandra sedan länge, och som satt med en kopp kaffe i sitt vanliga konferensrum.

För majoriteten av de försök till ledning som kommer top-down – och som obligat skall införas över hela sjukvården – så finns ett gemensamt förlopp och slutresultat: mycket snack, långa texter, skapande av projektledningar och arbetsgrupper (inte sällan med många olika deltagare, det kallas för ”delaktighet”), oändliga möten, urvattnade beslut, stor resursåtgång, ingen effekt på verksamheten, krävande redovisning i form av meningslösa siffror och grafer, alienation bland medarbetare i kärnverksamheten. Och så försöker man glömma bort eländet under något år, innan det kommer något nytt. Och då startar alltihopa igen. Spelets regler är att inte ifrågasätta eller protestera, göra så lite som möjligt och försöka få verksamheten att funka trots de nya idéerna  – det vill säga BOHICA (Bend Over Here It Comes Again).

Spelets regler är att inte ifrågasätta eller protestera, göra så lite som möjligt och försöka få verksamheten att funka trots de nya idéerna… Stella Cizinsky

Nu har man kanske börjat besinna sig. Mycket kritik har riktats mot tidigare styrning, inte minst på nationell nivå och inom regioner och kommuner. Regeringen tillsatte därför Tillitsdelegationen, som var igång 2016-2020. Sammanfattning av uppdrag och resultat framgår av delegationens hemsida:

Tillitsdelegationen var under 2016-2020 en delegation utsedd av regeringen, med riksdagens stöd att under perioden 2016-2020 genomföra projekt som främjade idé- och verksamhetsutveckling i kommuner och landsting. Delegationen hade även i uppdrag att tillsammans med myndigheter, kommuner och landsting analysera den statliga tillsynens effekter på kommunernas och landstingens verksamhetsutveckling samt undersöka hur tillsynen över kommunal verksamhet kunde bidra till verksamhetsutveckling. Delegationen analyserade även olika ersättningsmodellers styrande effekt på kvalitetsutveckling och effektivitet samt förslag på hur ersättningsmodeller kan utformas samt hur och när en obligatorisk introduktionsutbildning för statsanställda kan införas.

Man tog fram sju vägledande principer: Tillit, Medborgarfokus, Helhetssyn, Handlingsutrymme, Stöd, Kunskap, Öppenhet. Den intresserade kan själv kolla upp innebörden av dessa ord  – resultatet från delegationens arbete har flyttat till informationssidorna på SKR.

Men det mesta är minst sagt vagt, varför en närläsning inte gör oss så mycket klokare. Men om vi tittar på de vägledande principernas ord, så ser vi att de alla är ord präglade av omtanke och önskan om förnuft. Med lite ordvrängeri så skulle de platsa i terapi för strulande förhållanden: ”Ja, hur har ni det egentligen…. Har ni tillit, fokus på varandra, helhetssyn och öppenhet? Ger ni varandra handlingsutrymme och stöd? Och skaffar ni er kunskap om hur man kan vårda relationen i framtiden (eller en plan för vem som skall kasta soppåsen)?”

Det betyder sannolikt att vi har kommit till en annan fas. Vi är inte längre marknadsstyrda eller militäriska. Istället är vi numera kloka, mänskliga och fulla av kärlek till varandra och verksamheten. Retoriken kommer först, sen kommer beteendet. Så är det i alla fall meningen att det skall bli.

Vi är inte längre marknadsstyrda eller militäriska. Istället är vi numera kloka, mänskliga och fulla av kärlek till varandra och verksamheten. Stella Cizinsky

Och visst är det fint tänkt. När vi mer luttrade chefer hörde om Tillitsdelegationens uppdrag, så blev vi försiktigt optimistiska och tänkte att det var väl ändå bra med ett uppvaknande från den NPM-baserade logikens fantasier. Må vara lite sent, men bättre sent än aldrig. Lite bekymrade blev vi när Tillitsdelegationen föreslog en obligatorisk introduktionsutbildning för alla stadsanställda – något som kommer att kosta mycket resurser och sannolikt inte ge någon nytta. Men det brukar vara ett vanligt förslag, och man kunde sannolikt inte frångå den gängse matrisen för dylika avrapporteringar. Med lite trix från oss i verksamheten så kunde vi nog komma undan denna utbildningsinsats med minimal störning av kärnuppdraget.

Man kan också se att tillitsdelegationens medlemmar gjort ett gott arbete, och säkerligen närt en from förhoppning att bidra till ett paradigmskifte. Tanken på tillitsstyrning är i sig god, och det finns en del forskning och konkreta tankar att ta till sig. Louise Bringselius – som var forskningsledare för delegationen – har skrivit en läsvärd bok (Tillit, 2018), vilken kan användas av ledningsgrupper och vid diskussioner på arbetsplatser.

Vad har vi då sett rent konkret? Jo, vi har hört alla regionledningar ta in tillits-orden i sin verksamhetsplan, mål och visioner. Vi har också sett en regionledning som haft ett chefsinternat som diskuterat tillitsbaserad styrning. Strax därefter rullar man ut en stor besparing, och det framgår också att ledningen har tillsatt ett antal (mindre transparenta) utredningar, vilka har lejts ut till externa konsulter. Och som chef jag får numera regelbundet mail som erbjuder mig utbildning inom tillitsbaserad styrning, senast för några veckor sedan. Denna utbildning äger rum under 2 dagar, den ena dagen som digitalt möte. Ur innehållet kan man klippa följande rubriker: Förstå tillitens anatomi, Insikter om vår mänskliga design, Att leda på distans. Kostnaden för de två dagarna är 10.999  kronor, exklusive moms. Men då ingår informationsmaterialet. Resa och logi tillkommer förstås.

Och så blir allt som vanligt igen. Men denna gång har man kidnappat de fina orden… Stella Cizinsky

Och så blir allt som vanligt igen. Men denna gång har man kidnappat de fina orden – de som beskriver relationen mellan människor som vill varandra väl. Dessa ord borde ha fredats från de krafter som ser på samhällsinstitutionerna som något som kan utnyttjas för egennytta och skattebaserade vinster. Och styrning uppifrån kan aldrig leda till något av allt det fina man önskar sig. Den tillit som man efterlyser kräver relationer, stabilitet, hederlighet och godhet. Och verklig kompetens i ledningen – inte bara om hur man kan lura i medarbetarna att man arbetar tillitsbaserat när man jobbar på distans och utan att närma sig kärnverksamhetens blod, svett och tårar.

Annars är det bara samma trams som demagoger i alla tider har levererat och fortsätter att leverera. Men tanken var säkert god, och de som arbetar med tillit skall fortsätta att göra det. Men det kräver nog mer än en 2-dagarsutbildning för chefer som vill lära sig tillitens anatomi.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera