Krönika

Hjälpa utan att avslöja

Jag hade turen att få följa en erfaren och cool läkare på vårdcentralen i går.  Hon hade flera ”intressanta” patienter under dagen, som hon själv uttryckte det. Jag satt tyst bredvid och lyssnade på henne när hon på något mirakulöst sätt fick 20 minuter att kännas som mycket längre än så. Patienterna verkade alla nöjda med de svar de fått och hade inget mer att tillägga innan de reste sig för att gå.
Jag kom vid flera tillfällen på mig själv med att resonera som en journalist när jag lyssnade på patienterna. Flera hade historier att berätta som berörde mig djupt. Jag hade kunnat skriva artiklar som engagerat många läsare om det var i min roll som journalist som jag hade fått höra om patienternas mest privata problem. Men nu var det som läkarstudent och medveten om tystnadsplikten som jag lyssnade på vad de sa. Som läkare har man fördelen att få hjälpa människor på ett konkret och påtagligt sätt och dessutom följa dem under lång tid förutsatt att man är uppskattad. Förhoppningsvis kan man lindra och hjälpa, om än inte bota deras besvär. Men deras hemligheter stannar hos läkaren. Det blir en omställning för mig.

Jag är så van vid att genom ord påverka och hjälpa människor i utsatta lägen. Som reporter kunde jag utifrån en persons berättelse ställa ansvariga politiker eller höga chefer till svars för det som hänt. Syftet var att förhindra att andra skulle utsättas för samma sak i framtiden. Vid några få tillfällen ledde mina artiklar till positiva förändringar. Andra gånger kom det ingen reaktion alls, och det var sällan som jag träffade personerna som jag intervjuat igen. Jag undrar fortfarande hur det har gått för vissa av dem.

I journalistiken kan en historia som är het ena dagen vara iskall dagen därpå. När jag beskrivit en persons livsöde var det svårt att för chefen motivera att jag kort därpå skulle skriva om en person som drabbats av något liknande.  ”Det har vi redan gjort”, blev svaret.  I min nya yrkesroll kommer jag inte att hamna i sådana lägen. Jag kommer att bota eller lindra sjukdomar hos patienter utan att behöva röja deras identitet och hemligheter för någon. Det känns bra. Men kanske blir jag en aning frustrerad över att inte kunna få påverka samhällsdebatten med mediers genomslagskraft.
Det återstår att se.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera