Har vi egentligen nån brist på vårdplatser?
Diskussionen om vårdplatserna har varit intensiv under året och tonen har hårdnat.
Flera ledande politiker runtom i landet har på frågan svarat att vårdplatsbristen kan förbättras av att ronden går en annan tid, en åsikt som nu framförs allt oftare och med allt säkrare ton.
En sjukhuschef avfärdade nyligen i pressen larm om underbemanning och överbeläggningar från sin personal med att det inte hade kommit in några avvikelserapporter och en annan tf sjukhuschef ansåg att Läkarförbundets politik med krav om att inte minska antalet vårdplatser var ”oansvarig” eftersom en vårdplats kostar en miljon.
Socialstyrelsen å andra sidan anser att bristen på vårdplatser är ett utbrett problem inom hälso- och sjukvården, att överbeläggningar blivit ett normaltillstånd och man har uppmärksammat att personalen anser att säkerhetsrisker är kopplade till vårdplatsbristen med utlokaliseringar och överbeläggningar.
Socialstyrelsen har delat ut flera anmärkningar mot olika sjukhus och även ett föreläggande om vite. SKL och Socialstyrelsen har delvis varit i öppen strid i pressen då representanter för SKL anser att minskningen av vårdplatser framförallt är ett tecken på medicinska och organisatoriska framsteg.
Så vem har rätt?
Som underlag till sin rapport ”Tillgång på vårdplatser” gick Socialstyrelsen i våras ut med en enkät till alla landsting och akutsjukhus. Man efterfrågade om de tyckte att tillgången på vårdplatser motsvarade behovet och frågade – om så inte var fallet – vad de i så fall ansåg orsakerna var.
Av 21 landsting svarade 67 procent på enkäten och av 69 sjukhus svarade bara drygt hälften.
Samtliga av de svarande landstingen och 90 procent av sjukhusen (några visste dock inte) angav att man någon gång inom något område under året upplevt att man haft för få vårdplatser.
Som orsaksanalys nämns faktorer som epidemier med influensa, vinterkräksjuka, halka, svagheter i vårdkedjan, låg bemanning sommar och helger, ekonomiska nerdragningar, brister i samordning mellan vårdgivare, utvidgade operationsindikationer, ambition att förkorta köer av elektiv vård, vilket tar akutplatser, organisation (och se här kommer utskrivningsrutinerna in!) är exempel.
Man kan konstatera att man känner igen faktorerna och att de många gånger är både förutsägbara, återkommande eller rentav planerade och alltså borde kunna pareras. Dessutom är det intressant att så många landsting och sjukhus inte svarar på en enkät som den statistiskt ansvariga tillsynsmyndigheten begär in…
Men vad göra för att få fram en rättvisande bild av verkligheten?
Ett förslag om obligatorisk kontinuerlig inrapportering om överbeläggningar och utlokaliseringar till tillsynsenhet har diskuterats i Sjukhusläkarföreningen.
En annan är att alla måste ta sig tid att registrera en avvikelse som en avvikelse. Är en utlokalisering eller en överbeläggning en säkerhetsrisk så se kritisk på vad du faktiskt borde rapportera.
Och så ska vi kanske skriva om enskilda berättelser lite mer systematiskt. Alla har upplevelser med sig. Skriv, ring och berätta om verkliga händelser och effekter som du upplevt som en brist på vårdplatser skapar, om vårdplatser utnyttjas på rätt sätt och hur hanteras toppar. Historier om riktiga människor och miljöer säger mer än tusen siffror och påståenden.
Berättar vi inte om det så finns det inte.
Karin Båtelson,
andre vice ordförande i
Sjukhusläkarföreningen.
På Facebook har jag startat ett upprop för fler vårdplatser på våra sjukhus. Gruppen är politiskt obunden. Kom med och posta gärna länkar från tidningsartiklar och inlägg t.ex. om egna erfarenheter av vårdplatsbristen. Både medarbetare i vården och patienter är välkomna som medlemmar. Ja, alla som tycker det är fel att det inte finns vårdplatser för patienter som behöver sjukhusvård är välkomna. Sök efter Upprop för fler vårdplatser på våra sjukhus, och gå med som medlem!
Karin Stenfeldt, specialistläkare