Krönika

Har du träffat kvinnor eller barn som är könsstympade?

En del fall jag kommer i kontakt med när jag föreläser om hedersrelaterat våld- och förtryck gäller könsstympade patienter.
Ett fall rörde en flicka i grundskoleåldern som hade svårt att kissa. Läkaren konstaterade att flickan hade en urinvägsinfektion och att hon var könsstympad. Flickans anhöriga berättade för läkaren att könsstympningen skett innan flickan kom till Sverige och att familjen nu tog avstånd från sedvänjan. I det här fallet gjordes ingen anmälan enligt SOL och heller ingen polisanmälan. Flickan remitterades inte till specialistklinik för könsstympade barn och vuxna.

Hur kan vi som läkare avgöra vad som är sant och inte i ett sånt här fall? Hur kan vi veta att könsstympningen inte skett sedan flickan haft anknytning till Sverige? Hur kan vi veta att en flicka inte begränsas i sitt levnadsutrymme i övrigt, att hon inte kommer bli bortgift eller utsatt för annat våld?

Som läkare har vi inte kompetens att avgöra de här sakerna. Men vi har en tydlig lagstiftning att hålla oss till som ska skydda alla barn i vårt land.

Faktum är att alla barn i vårt land, oavsett varifrån föräldrarna kommer kan vara utsatta för våld av sina närmaste. Barn kan fara illa. Och när blotta misstanken finns hos vården om att ett barn far illa är lagen tydlig. Vi har skyldighet att göra en orosanmälan till Socialtjänsten.

Om vi misstänker att ett brott begåtts som ger minst ett års fängelse, får vi dessutom polisanmäla detta. Är vi osäkra kan vi rådfråga polis om hur vi bör göra utan att nämna några personuppgifter.

2015 uppskattade Socialstyrelsen att 38 000 kvinnor lever könsstympade i Sverige varav 7 000 barn under 18 år. 19 000 flickor uppskattades vara i riskzonen för att könsstympas. Vi möter alla dessa patienter. På akuten, på vårdcentralen, i psykiatrin, inom BUP, på BVC och MVC, inom asylhälsan och i förlossningsvården. I stort sett alla kliniker kommer i kontakt med könsstympade patienter.

Lagen som förbjuder könsstympning trädde i kraft 1982. Påföljden är minst två års fängelse och om brottet är särskilt grovt 10 års fängelse.

Könsstympning är brottsligt även om det sker utanför Sverige, om brottsoffer och gärningsperson har anknytning hit. Även stämpling till, underlåtelse att avslöja eller att förhindra könsstympning är straffbart.

Sedan lagen infördes har två personer dömts för könsstympning 2006 och en person för stämpling till könsstympning 2018. Tre domar under snart 40 år. Det finns med andra ord komplexitet i att upptäcka, anmäla, åtala och lagföra detta brott.

Det står klart att 10 barn har utsatts för ett grovt brott.

I Socialstyrelsens rapport ”Inventering av vård för kvinnor och flickor som har varit utsatta för könsstympning” från mars 2020 har man kartlagt vilken vård som kvinnor och flickor med könsstympning erbjuds.
Att kartlägga detta har blivit möjligt sedan diagnoskoder kopplade till könsstympning införts. I rapporten konstateras att cirka 5 000 kvinnor sökt vård med diagnosen könsstympning mellan 2012–2018. Antalet som söker vård ökar. Under 2018 har 52 könsstympade flickor under 18 sökt vård och fått diagnos. Sedan 2012 har 10 flickor under 18 år, som varit födda i Sverige, fått diagnosen könsstympning.

Socialstyrelsens rapport förtäljer inte hur vårdpersonalen som diagnosticerat flickorna handlagt ärendena, om man gjort en anmälan enligt SOL eller om man har man gjort en polisanmälan.

Den förtäljer inte om de 10 flickorna födda i Sverige har könsstympats i Sverige eller utomlands. Men det står klart att 10 barn har utsatts för ett grovt brott enligt svensk lag utan att någon gärningsman dömts. Sannolikt finns fler barn som inte kommit till vårdens kännedom eller som inte fått någon diagnos.

Vi bör ha i bakhuvudet att en patient kan vara könsstympad när symtom som buksmärtor, urinvägsbesvär, eller psykisk ohälsa förekommer. Huvudvärk till följd av intorkning för att man undviker att dricka kan vara ett annat symtom. Beteendeförändring hos barn som noteras på dagis eller i skolan, att barnet drar sig undan eller spenderar lång tid på toaletten kan vara ett tecken. Barn som uteblir från BVC-kontroller bör väcka vår misstanke.

När patienterna själva lever i tystnad behöver vi börja tala.

Länsstyrelsen Östergötland har tagit fram ett ”könsstympnings-pass” att ge till förälder eller anhörig som är orolig att deras barn ska könsstympas av släktingar. Den sociala pressen kan vara stor även om en förälder själv motsätter sig att barnet ska könsstympas. I ”passet” framgår svensk lagstiftning och fakta kring konsekvenser av könsstympning på flera olika språk.

Min önskan är att alla ni som läser detta tar ett av mötena på er klinik och lär er hur man frågar patienter om könsstympning och hur man kan hjälpa. Det finns gott om filmer och utbildningsmaterial på www.hedersfortryck.se eller på Socialstyrelsens hemsida. När patienterna själva lever i tystnad behöver vi börja tala. Ett mer fritt samtal om detta öppnar för att bryta stigmat och att bryta traditionen om den finns inom släkten.

Har du träffat kvinnor eller barn som är könsstympade eller som riskerar att bli det?

Du behöver inte fundera. Svaret är ja.

Frågan du bör ställa dig är: Hur kan jag bidra till att förebygga, uppmärksamma, hjälpa, och implementera den lagstiftning som finns för att skydda barn i vårt land?

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera