Krönika

Halvtid och doktoranddrömmar

Halva terminen har gått och halva uppsatsen är skriven. Det har varit en oväntat lärorik resa hittills. Jag har nästan glömt bort att sakna den kliniska vardagen.

Häromveckan fick jag följa med en av mina handledare på mottagning. Det var nyttigt och spännande att få träffa den patientgrupp som vår studie handlar om. Annars består dagarna mest  av att läsa, skriva, läsa, skriva. Vi har precis haft halvtidsseminarier. Det var en vidareutveckling av arbetsplansseminarierna i början av terminen och en förberedelse för slutseminarierna i maj/juni. Vid det här laget ska bakgrunden på 4-6 sidor vara färdigskriven och det mesta av material- och metoddelen också. På seminariet skulle vi opponera på en annan students uppsats. Hen som jag skulle opponera på hade haft den stora oturen att hens ursprungliga projektidé inte höll. Hen hade därför i all hast fått ändra syftet på uppsatsen, metoden och skriva om hela bakgrunden. Stackaren. Jag såg hur hen kämpat med att få till en färdig version till halvtiden.

En annan i gruppen fick tag i ett projekt väldigt sent. Först en månad in i terminen. Men hen verkar ändå ha kommit ifatt bra nu. Jag imponeras av hur duktiga alla är. Vi som i början av terminen aldrig hade skrivit vetenskapliga arbeten tidigare har alla lärt oss så mycket på så kort tid. Det är häftigt att se.

Mitt projekt passerade en snäll opponent på halvtidsseminariet och koordinatorn hade bara ett par mindre synpunkter och tyckte i övrigt att jag kunde fortsätta på samma spår. Jag känner mig lyckligt lottad som har handledare och bihandledare som är hängivna, intresserade och förstående. De har dessutom en skön humor och de möten vi har haft hittills har alla varit jättetrevliga. Min huvudhandledare ger mig feedback varannan vecka på uppsatsversioner och alla tre handledare tittar på vissa versioner och ger kommentarer. Det är väldigt lärorikt och jag märker att uppsatsen blir bättre för varje gång.

Jag kan verkligen tänka mig att fortsätta forska. Jag gillar den kunskapsresa som det innebär att se ett projekt växa fram, ta form och utvecklas i samarbete med andra. Jag har börjat läsa på om hur det är att vara doktorand och om möjligheterna att kombinera AT och ST med forskning.

Som det känns nu så är examensarbetet på läkarprogrammet bara början.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra / Flera krönikor

Prenumerera