Krönika

Halvrätt duger inte längre

I dag fick vi tillbaka terminens första tentor. Det var en hård rättning bakom resultaten. Jag hade visserligen inte kunnat pluggat så mycket till tentan som jag hade önskat, men blev ändå lite förvånad över att jag inte klarade mig bättre.

Under tentagenomgången förklarade våra kliniska assistenter hur de hade rättat. Bedömningen var gemensam för alla undervisningssjukhusen i Stockholm. Jag tror att jag och många andra är vana vid att man får poäng för att kunna en del av eller nästan hela svaret på en fråga. Så var det visserligen på en del frågor. Men det märks att lärarna nu vill att vi ska förstå rätt saker som är relevanta i den praktiska yrkesvardag vi snart ska ut i. Vi kommer inte undan med att veta att anafylaxi behandlas med adrenalin, ventoline, syrgas, dropp, antihistaminer och kortison. När vi står på akuten och ska ange behandling för den svårt chockade patienten ska dos och beredningsform sitta som ett rinnande vatten. Förutom anafylaxi ska vi kunna behandling vid A-HLR i detalj. För övriga akuta sjukdomar ska vi kunna läkemedel och beredningsform. Det känns rimligt. På de prekliniska terminerna undrade jag ibland hur relevant det var att kunna vissa av lärandemålen. Sen vi började på Södersjukhuset har jag inte känt så någon gång.

Jag bryr mig inte så mycket om vilken poäng jag får på tentorna. Det är lärorikt att göra fel. Då lär man sig till nästa gång. Nu kommer jag aldrig få för mig att ordinera antibiotika utan att ange om det ska ges peroralt eller intravenöst. Vissa poäng tappade jag på att ha missförstått frågan. Det är trist, men är väl oundvikligt. Hur skriver man en tentafråga som ingen missförstår?

Men trots den hårda rättningen på vissa frågor märks det att lärarna helst vill att så många som möjligt ska klara sig. De var noga med att poängtera att ingen av oss hade kuggat enbart på grund av missade poäng på någon av de tufft rättade frågorna. Studierektorn hade gått igenom tentorna som låg på gränsen en extra gång och sett till att de som hade tillräckliga kunskaper klarade sig.

Nu har vi haft en och halv dag full av föreläsningar på temat hematologi. Jag tycker att koagulation är jätteintressant och tycker att jag greppar det, men när det kommer till lymfom, myelom och leukemier blir jag lite snurrig. Jag är tydligen inte ensam. Överläkaren som föreläste för oss betonade flera gånger att vi inte ska krångla till det. Det är inte svårt, sade han. Gör det inte svårare än det är, sade han också. Nej, jag ska försöka.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-01

Tema: Pensioner / Sjukvårdsuppropen växer och sprider sig över landet / Ögonblicksbilder från Stockholmssjukvården / Porträttet: Yvonne Dellmark / Krönikor

Prenumerera