Krönika

Genom elden

Ibland blir det extra svårt att lägga det där omtalade livspusslet. När flera bitar vill samsas om samma plats och ingen passar riktigt bra. Vad gör man då? Jo, man klipper sönder bitarna och försöker tejpa och limma ihop dem till en bit och sedan trycka in den med en gnutta våld i den där lilla luckan i pusslet.

För exakt en vecka sedan hade vi praktiskt prov. Det utgjordes av åtta stationer med olika teman. Tre kirurgiska, två ortopediska, en urologisk, en radiologisk och en anestesi-station. Många av oss var stressade inför utmaningen och det gjorde inte saken bättre att vi fick sitta i ”karantän” medan gruppen före oss hade sitt prov. Orsaken till det var att ingen skulle få höra av någon som redan gjort provet vilka moment som ingick.

På tisdagen samma vecka fyllde min dotter sex år. På lördagen hade vi kalas för henne. Jag hade egentligen behövt sitta hela helgen och plugga till den skriftliga tentamen som var nu i måndags. Men jag ville inte missa hennes kalas. På söndagen hade hon avslutningsuppvisning med sin skridskoskola. Hon hade så sett fram emot att få visa upp för mig och sin pappa vad hon lärt sig. Jag hade tänkt gå och titta. Men jag behövde också plugga. Det praktiska provet på fredagen gick inte alls så bra som jag hade hoppats. Jag läste ortopedi som sista moment på kursen och kunskaperna satt alltför ytligt för att stå emot pressen av en examination. Jag tappade bort mig och slarvade i statusdelen.

Jag behövde verkligen plugga mer kände jag. Jag pratade med min dotter. ”Mamma måste plugga så jag missar tyvärr ditt uppträdande i morgon. Men pappa kan filma så tittar jag sen”, sade jag. ”Okej, då får du se mig på film i stället”, svarade dottern till min stora förvåning. Lättad av att hon inte spädde på mitt dåliga samvete ägnade jag söndagen åt att plugga. Det lönade sig. Jag klarade tentan med god marginal och det gick bra också på det slutliga muntliga provet i går.

Jag hade gärna satsat ännu hårdare den här terminen. Kirurgi och ortopedi var roligare än jag först trodde. Och anestesi- och intensivvård tillhör sedan tidigare mina favoritämnen. Jag hade gärna pluggat flera helgdagar, gått extra jourer och assisterat vid fler operationer. Men inte till priset av att missa en massa viktiga dagar av mina små barns liv.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra /

Prenumerera