• 20 februari 2010
• 2
• AV: Karin Båtelson

Synovate har också undersökt sjukhusläkarnas inställning till att arbeta privat.

Nära sex av tio svarar ja eller kanske (30 procent svarar ja) på frågan om man skulle vilja kombinera sitt nuvarande arbete med privat verksamhet om möjlighet gavs.

Undersökningen visar att 15 procent av sjukhusläkarna redan idag har viss privat verksamhet. Vanligast arbetar de mellan 1-5 timmar per vecka.

Av de som idag inte arbetar privat så svarar 56 procent ja eller kanske på frågan om de skulle kunna tänka sig att kombinera sin vanliga anställning med privat verksamhet om möjlighet gavs.

Motiveringen att arbeta privat är främst önskan om att kunna påverka sin arbetssituation mer. Exempel på typer av enskilda motiveringar är ”less på landstinget som inte lyssnar på de anställda” ”skönt att slippa onödig administrativ överbyggnad”, ”möjlighet till varierad arbetstid”, ”möjlighet att påverka min arbetssituation, slippa jourer”. Exempel på förbehåll för att vilja arbeta privat är ”om stressen är mindre och arbetsmiljön bättre” eller ”om styrningen av den offentliga vården fortsätter att bli mer och mer styrd av sjuksköterskor”.

De som inte vill arbeta privat anger skäl som ”att kunna arbeta med patienter utan att behöva tänka på vinst”, ”ser inga fördelar med privat verksamhet”, ”tycker arbetet i offentlig tjänst fungerar bra”, ”nöjd med dagens arbetsplats” eller ”ej intresserad av mer arbete”. Främst vill man arbeta i egenägt bolag
(40 procent). Övriga är jämnt fördelade mellan önskan om att arbeta på privat mottagning, privat sjukhus eller som ambulerande konsult.

Anledningarna till att kombinera anställningar, där flera skäl kunde anges i enkäten, är i de allra flesta fall just önskan att påverka sin arbetssituation. I andra hand kommer ekonomiska skäl. Detta gäller framförallt för läkare på universitetssjukhus!
I tredje och fjärde hand anges organisatoriska orsaker och att slippa jourer. I sista hand sociala skäl.
Gruppen professorer är den enda som skiljer ut sig från övriga grupper i dessa frågor. Få är privatarbetande och få vill arbeta privat.

78 procent av sjukhusläkarna anger att de kan tänka sig att arbeta privat även efter ordinarie pensionsålder. Det är välkommet, men förutsätter förstås att man är kvar i sjukvården fram till pensionen. Detta är något som man hittills kunnat ta för givet för de flesta doktorer. Vår undersökning visar nu att detta kanske håller på att drastiskt förändras.
Uppseendeväckande nog anger fyra av tio att de någon gång allvarligt funderat på att lämna sjukvården. I åldersgruppen 45-54 år är det hälften!

Vi har inte råd att den högst utbildade gruppen i sjukvården i så stor omfattning funderar på att helt lämna sjukvården. Detta är en larmsignal om att läkarna måste ges andra förutsättningar.

Ett sätt är att låta den stora delen av sjukhusläkare som är intresserade av att arbeta privat på deltid i annan regi göra det. Regeringens förslag om specialister i öppenvård kan ge en öppning för detta.

Dessutom måste jourbördan ses över för sjukhusläkare och det innebär också bättre och mer långsiktiga bemanningstrategier på sjukhusen. Att lönenivån upplevs sämre på universitetssjukhusen är också ett observandum.
Att gräset alltid är grönare hos grannen vet vi ju men de olika förutsättningar som ges hos privat respektive offentlig verksamhet kan berika arbetsinnehållet på båda ställena om en möjlighet till kombination ges.

Oavsett var man jobbar är det slöseri om inte läkarkårens kompetens och vilja att prestera och göra ett viktigt arbete för patienter tas tillvara och kanaliseras på rätt sätt.