Krönika

Framme vid slutet

Tjugoåtta sidor. Så mycket har jag hunnit skriva hittills. Än ska det ändras, slipas och kompletteras. Men det känns som att jag får ihop det. Sydpolsexpeditionen går mot sitt slut. 

I fredags skickade jag ett utkast till min handledare. Resultatdelen är färdigskriven och jag har börjat med diskussionen. Det var kul att få knyta ihop säcken och sammanfatta resultaten, beskriva det som journalister kallar ”grejen” med det hela. Våra resultat visar att… men till skillnad från journalisten som kan få sträcka lite på sanningen (inte ljuga) men förenkla en hel del… så måste jag här väga orden noga. Har vi verkligen visat  att det är på det här sättet. Vi har fått fram hazard ratios som visar att det finns ett samband mellan faktor A och utfall X. Eller är det ett samband? Är det ett kausalt samband? Kan det vara så att någon annan faktor är inblandad som vi inte känner till? Ja, så klart det kan. Så då får man dra ner på växeln. En aning. Det finns en koppling…

Nu när jag går tillbaka till artiklarna jag använde i bakgrunden ser jag på ett annat sätt hur noga författarna har valt orden i sina slutsatser. De skriver inte ”vi har visat på en minskad risk”. De skriver snarare ”vi har visat att det inte förekommer en ökad risk”. Är inte det samma sak? skulle journalisten i mig undra. Vad får jag själv hävda i min uppsats? Det är ju roligare att få skriva att vi har sett en minskad risk än att skriva att det inte är en ökad risk.

På tisdag ska jag träffa min handledare igen. Det ska bli kul. Sen är det mindre än en månad kvar tills slutversionen ska vara inlämnad.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra /

Prenumerera