Forska på vägen till specialist
Anrika och vackra Eugeniahemmet ligger lite gömt bakom Karolinska sjukhusets äldre byggnader och de alldeles nya som utgör NKS. Här har jag haft flera föreläsningar på läkarprogrammet de senaste åren. Allt är sig likt förutom att jag nu inte är läkarstudent längre – jag är examinerad läkare och doktorand. Jag har precis gått klart den första perioden av en forskarskola för kliniskt verksamma inom psykiatri. Vi läser många delar tillsammans med en forskarskola i epidemiologi. Totalt är vi 40 blivande forskare som i fyra veckor i höst suttit i skolbänken på Eugeniahemmet och lärt oss grunderna i vetenskapsteori, epidemiologi, biostatistik och medicinsk etik. Vi kommer att ses igen ett par veckor varje gång i ytterligare tre terminer.
Som underläkare före AT känner jag mig som en lite udda fågel bland läkarna på forskarskolan. De flesta andra är en bra bit in i ST eller redan färdiga specialister. ”Åh, så du är alldeles ny!” kommenterade en kursare glatt när jag berättade. Så jag började fundera på om det finns fördelar med att vara alldeles ”ny” läkare när man börjar forska. Och det tror jag att det gör. Mina framtida kliniska val kommer påverkas av min forskningsbana snarare än tvärtom. Även om det lutar åt barn- eller vuxenpsykiatri för mig i framtiden framstår många andra specialiteter fortfarande som intressanta möjliga kombinationer.
På forskarskolan har jag haft glädjen att lära känna många olika slags specialister och ST-läkare på god väg dit; en radiolog, en reumatolog, en onkolog, urologer, internmedicinare med inriktning mot endokrinologi, gastroenterologi och hematologi, kardiologer, barn- och vuxenpsykiatriker, infektionsläkare, pediatriker, neonatologer och gynekologer. Dessutom en sjuksköterska, en socionom, en beteendevetare och en tandläkare. Tänk vilka intressanta forskningssamarbeten vi skulle kunna få till i framtiden.
”Du vet väl att du kan bli överläkare i psykiatri utan att vara disputerad”, har jag hört flera säga. Jo, jag vet. Det kanske inte är så karriärstrategiskt gynnsamt för just mig att forska. Men det är vad jag vill göra. Och varför vill jag forska? Det bästa svar jag kan ge är att jag är så obotligt nyfiken. Jag ser olösta frågor överallt och jag funderar över möjliga samband och förklaringar. Jag älskar att skriva, flytta omkring stycken och redigera tills jag är nöjd. I forskningen kan jag kombinera grävandet som jag gillade med mitt tidigare yrkesliv som journalist med mitt stora medicinska intresse. Och vid sidan om det får jag jobba kliniskt som läkare och konkret försöka hjälpa individer.
Jag minns när jag för tio år sedan blev ombedd av nyhetschefen på tidningen att ringa upp en nydisputerad person och skriva en mindre artikel. Min första fråga var: ”Kan du kort sammanfatta vad din avhandling handlar om?” Svaret jag fick var: ”Du kan väl läsa den själv!”. När jag hade fått min första vetenskapliga artikel publicerad i våras var det i stället jag som blev uppringd av några journalister. Det kändes märkligt att stå på andra sidan. Jag gjorde mitt bästa för att förklara resultaten från studien så tydligt som möjligt och berätta vilka slutsatser som gick att dra och vad som bara var spekulationer. Ändå blev någonting mer eller mindre fel i flera av artiklarna. Och det var rätt förståeligt. Jag är inte säker på att jag hade förstått hur man tolkar incidence rate ratio när jag var reporter. Jag hörde av mig till journalisterna, bad om ursäkt för att jag varit otydlig och föreslog alternativa formuleringar. Det blev bra och rätt till slut.
Jag är tacksam över att jag har fått möjligheten att skola om mig. I de flesta länder i världen hade min resa varit omöjlig. Jag kommer sannolikt att vilja forska parallellt med klinisk verksamhet yrkeslivet ut. Jag har förstått att det tidvis är tufft och att konkurrensen är hög om anslag. Man måste lära sig att hantera motgångar, resa sig och kämpa vidare. Men det tunga uppvägs av att det är fantastiskt kreativt och intellektuellt stimulerande att forska och i rätt miljöer finns en härlig gemenskap. Lycka till alla ni som redan forskar och jag rekommenderar alla er som är det minsta nyfikna att börja.
