Krönika

Flyget är mitt schizofrena föredöme

CRM – Crew Resource Management, handlar om att alla som arbetar tillsammans ska veta vad man har för uppgift, vem som ska göra vad och framförallt att det som avviker från förväntat ska rapporteras till hela teamet oavsett vem som upptäcker det.

Sunt förnuft, någon?

Varför har just detta blivit något som vården nu anses inte uppfylla? Kanske för att just detta med att jobba tillsammans som ett team inom vården egentligen inte innebär att man ska prata med varandra utan ”bara” ha hand om samma patient?

Tyst rapportering, avskaffade ronder och splittrade dagar på olika mottagningar/operation etc kan ju inte underlätta ett CRM-inriktat arbete?

Sedan har vi frågan om standardiseringar. I en cockpit ska i princip alla visare stå på kl 12 oavsett vad de mäter för att det ska vara ok.
Detta gör att piloterna kan svepa över visaren och låta sig ”fastna” på de som pekar åt fel håll. Dessutom sitter instrumenten i en viss ordning oavsett flygmodell. Varför är det inte så hos oss?

Jag kan bara ta en så enkel sak som olika respiratorfabrikat, finns knappt en likhet att uppbringa. Olika inställningar som är snarlika varandra har helt olika namn och parametermätningar beroende på vilket märke man har framför sig.

Sedan har vi detta med checklistor, ofta verkar det som om vi inte har några alls inom vården, medan flyget har en för varje händelse. Så är ju inte sanningen, listor som hjälper till med testning av utrustning, in- och utskrivnings­planeringar etc har nog de flesta sjukhus, och inte tror jag det fanns en checklista som landade flygplanet i Hudsonfloden utanför New York, det gjorde den kompetens och erfarenhet som piloten ”Sully” Sullenberger besitter.

Och här har vi kanske det som går snett när vården nu ensidigt ska stirra på CRM, visare och checklistor; vi glömmer att dessa är till stöd för att reda upp oförväntade händelser, liksom det måste vara den kliniska erfarenheten och kompetensen som tar vid när rutin­ingreppet förbyts i blödningsmardrömmar, det kan inte checklistan förutse och alltid åtgärda.

Sedan har jag en mer personlig åsikt om flyget. De har tagit efter några av de saker som vi inom vården hela tiden får höra är fel och att vi måste åtgärda i våra processer.

Det är ju inte direkt ovanligt att flygplan är försenade eller har andra problem.

Jag skulle flyga till Visby och Almedalsveckan tidigt på morgonen. Inplanerad på flera seminarier från kl 09.00 och framåt var det som vanligt inte läge för oförväntade händelser.

Taxin kom som den skulle, men vid incheckningen blev det stopp.

66 passagerare var bekräftat inbokade på 33 platser (tala om maximal överbeläggning).

Hälften kom med, de som stod först (ny triageprioritering på akuten?). Vi andra fick små handskrivna boardingkort till en extra insatt kärra 2 timmar senare (vardag i vården att gå till manuella rutiner). Samt 100-kronors kupong till frukost (kanske kan vi börja betala tillbaka en bråkdel med?).

Vid påstigningen så blev vi sittande ytterligare en halvtimme på grund av hög trafikbelastning på Arlanda (flaskhalsar som aldrig byggs bort, bara flyttas runt).

Väl framme i Visby kunde jag bara konstatera att de två första seminarierna brunnit inne. Hemresan gick däremot alldeles utmärkt, kanske kan man säga att återbesöket var till belåtenhet?

Mikael Rolfs,
styrelseledamot
i Sjukhusläkarföreningen

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera