Krönika

Fler läkare bör satsa på chefsroller tidigt

Jag var nyligen på en ledarskapskväll anordnad av en grupp AT-läkare med intresse för ledarskap. Vi var ett 30-tal AT-läkarkollegor som blivit inbjudna att inspireras av framgångsrika ledare inom hälso- och sjukvården. Vi fick först höra om dessa seniora förebilders olika karriärer, om lärdomar och misstag som de gjort längs vägen. Jag såg mig omkring i rummet på alla unga läkare som såg ut att koncentrerat ta in varje ord som sades. Efteråt blev vi bjudna på middag och det blev många intressanta samtal under kvällens gång.

Det funkar bättre om patienten känner sig delaktig i beslutet.

Redan som underläkare behöver vi tillämpa ledarskapsstrategier i arbetet. Men få av oss har någon tidigare erfarenhet och det finns inget PM i ämnet vi kan luta oss mot. De flesta inser nog ganska fort att ”för att jag säger så!” inte är särskilt gångbart varken gentemot kollegor, patienter eller anhöriga. De flesta lär sig förhoppningsvis så småningom att det funkar bättre om patienten känner sig delaktig i beslutet, och allra bäst om hen själv får komma med förslag på lösningen. Det var också det budskapet jag upplevde att cheferna förmedlade. Medarbetare behöver få känna sig delaktiga och inte toppstyrda.

Jag kan inte låta bli att undra varför läkare förväntas hitta en bra ledarstil utan att få särskilt mycket formell träning, utbildning eller stöd på vägen. Jag minns att vi hade en heldag på temat ledarskap termin 11. Då kom en person från Handelshögskolan och föreläste för oss om olika ledarskapsteorier. Han var duktig och försökte på alla sätt att få oss engagerade, men han mötte en mur av sluttenta- och framtidsstressade studenter. I AT-undervisningen hittills har jag inte hört någon ta upp ledarskapsfrågor. Många AT-läkare tänker nog inte ens tanken att de en dag skulle kunna ta ett chefsuppdrag. Men det borde finnas med i bakhuvudet.

Några av cheferna på ledarskapskvällen, som också var specialistläkare, beskrev att det kan kännas svårt att vara chef åt kollegor som är mer kliniskt erfarna än en själv. Det kanske är en förklaring till att många läkare drar sig för att ta sig an chefsuppdrag under de tidiga klinikeråren. Och när man nått så hög status kliniskt att man är mer erfaren än de flesta av sina kollegor är det inte självklart att en chefsroll innebär ett steg uppåt i karriären.

De flesta läkare verkar eniga om att fler av oss behövs inom beslutsfattande positioner i sjukvården.

”Men kan man fortsätta jobba kliniskt även om man blir chef?” frågade en av AT-läkarna. Svaret blev att ja, på lägre nivåer av ledarskapsposter går det att vara kliniskt verksam. Men på högre chefspositioner är det svårt. Särskilt inom kirurgiska discipliner. Efter att ha kämpat och investerat många år i att bli skicklig och respekterad inom sin specialitet, tar det för många emot att behöva släppa det kliniska helt.

De flesta läkare verkar eniga om att fler av oss behövs inom beslutsfattande positioner i sjukvården. Såväl för patientsäkerheten som för att tillvarata våra intressen som yrkeskår. Kanske kan en väg att gå vara att vi uppmuntrar fler att satsa på chefsroller redan tidigt i karriären? Det lovar i så fall gott för framtiden att det finns så många ledarskapsintresserade AT-läkare.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-02

Tema - Fortbildning/Årets Vissare: Metod är inte rättssäker/Läkare i Örebro kräver fler läkare i ledningen/Pristagaren har sin vision klar för sig/Porträttet: Annakarin Nyberg/Krönika: ”Hur hanterar vi att det finns hedersförtryckare inom vården?”/Forskare: Svårt hitta samband mellan hög beläggningsgrad och ökad dödsrisk

Prenumerera